Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sanning eller konsekvens?

Annons

Fallet Liza Marklund börjar likna en såpa.

Nej, jag tänker inte så mycket på vad som är sant eller inte sant i ”Gömda”. Om det kan man förstås som utomstående ingenting veta.

Men en sak vet jag: påstå aldrig att du sitter inne med sanningen och ingenting annat än den.

Så mycket tolkningar finns, särskilt när det gäller relationer. Den ene uppfattar saken så, den andre på ett helt annat.

Så mycket är subjektivt, så lite är absolut och utan tvivel.

Minns till exempel debatten om Per Gunnar Evanders roman ”I min ungdom speglade jag mig ofta” och hans dotter Carin. Eller den om Maja Lundgrens ”Myggor och tigrar”.

Naturligtvis hade författarna rätt att i sina romaner skriva på det sätt de gjorde. Det var ju deras uppfattning om vad som hänt.

Romaner är utsagor. Inte juridik.

Piratförlaget som gav ut ”Gömda” gjorde ett stort fel. Det saluförde ”Gömda” som den sanna berättelsen om den misshandlade ”Mia”.

Samtidigt som Liza Marklund ändrat på viktiga ting för att inte avslöja ”Mias” identitet.

Därmed fanns ju ännu mindre skäl att saluföra ”Gömda” som ”Sanningen om Mia”.

Varför gjorde förlaget det?

Och varför förhindrade inte Liza Marklund, en av förlagets delägare, det?

Jag tror jag vet det. ”Sanningen” säljer. Sanningen är lockande.

Berätta en rolig historia. Innan skrattsalvorna riktigt kommer igång ska du få höra invändningen: Men är det sant?

Och hur ofta har du inte själv vid din historia tillagt: Och det här är sant!

Det ökar alltid värdet på det berättade.

Folk i allmänhet nöjer sig inte, som vi lite mer filosofiskt lagda (nåja), med Piratens krav på sannolikhet. Det måste vara sant.

Nej, den såpa jag ser kan illustreras med ett par inlägg i går. Hanna Kjöller i DN anser att drevet efter Liza Marklund består av män, ”som krälar upp ur sina hålor med fradga i mungipan och med behov av bettskena nattetid”.

Kjöllers tes är att dessa män anfaller eftersom Liza Marklund (i motsats till dessa män) är både snygg och framgångsrik.

Björn Wiman i Expressen däremot säger att ”drevkarlarna bytt kön”. De finns på nätet, ”en grupp bloggare, påfallande ofta medelålders kvinnor boende i svenska småstäder”.

Jaha. Själv tycker jag att Liza Marklund borde ställa upp i debatten (som hos Josefsson i tv i går kväll).

Det tycker jag en journalist (som hängt ut en del andra offentliga personer genom åren) ska göra.

Att säga sig vara förhindrad av juridiska skäl håller inte.

Med det ska inte en författare och journalist som söker offentligheten smita undan.

Själv tycker jag att Liza Marklund borde ställa upp i debatten (som hos Josefsson i tv i går kväll).

Mer läsning

Annons