Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sluta spela Svarte Petter med kulturen

Svarte Petter tycks vara årets kulturspel i Gävle. Vilken av kulturinstitutionerna ska tvingas fingra på det hemska kortet härnäst?

Annons

Nyss var det Symfoniorkestern. Nu är det Gävle Konstcentrums tur.

Det var med blotta förskräckelsen som symfonikerna undgick sparkniven. Gävlepolitiken har inga helt säkra maktförhållanden. Det kan räcka med att en enda politiker röstar mot sin partilinje för att styrkeförhållandena ska svänga. När det var skarpt läge för symfonikerna i kultur- och fritidsnämnden var det en, säger en, modig politiker som gjorde just så – och därmed tillfälligt räddade orkestern från att krympas till en sinfonietta.

Det var en dyr debatt för Gävle. I reda tal gällde det 0,3 procent av kulturbudgeten, men Gävle tappade samtidigt en rejäl bit av sin kulturella good-will. Mycket skrik för lite ull, så att säga. Samtidigt som kommunledningen häromveckan meddelade att de vill freda orkestern ännu några år framöver, knuffades Svarte Petter till Konstcentrum. Nu är det den borgerliga oppositionen som i sin skuggbudget vill att Konstcentrum ska stängas och tvångsympas in på länsmuseet kropp.

I svensk kulturpolitik har begreppet ”institution” hittills betytt varaktighet och relativ stabilitet. Motsatsen brukar heta ”projekt” och handla om tillfälliga insatser. Men Gävlekulturen är just nu i så osäkert läge att inte ens hundra år gamla institutioner, som symfonikorkestern, kan känna sig trygga.

Det var när nya kulturförvaltningen presenterade sina skarpa sparförslag i våras som det obehagliga kattrakandet började. Högt ställdes mot lågt, vuxna mot barn, stad mot land, kultur mot idrott – och ut flög det svarta kort som nu går mellan institutionerna.

De senaste 30 åren (det vill säga sedan kulturkommunalrådet Eva Gillströms glanstid) har Gävle haft ett rykte i Sverige av att vara en stad med god och framsynt kulturell infrastruktur. Det har gått att växla in mycket kapital, både symboliskt och ekonomiskt, på den profilen.

Nu är det andra tider. Den kommunala kulturpolitiken kretsar inte kring byggande längre. Här handlar det framför allt om nedmontering.

Det är sämsta tänkbara utgångsläge för Gävleborg, som med Gävle som draglok, ska förhandla med staten om kulturresurser framöver.

Vem vågar lita på Gävle?

Mer läsning

Annons