Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Snålheten lönar sig inte

Kanske kan man se det kulturpolitiska arbetet som ett slags harvande.

Annons

Den som dragit en harv vet att man kan få syn på det oväntade. Sådant som legat gömt länge kan, helt plötsligt, komma i dagen.

Då måste man ge sig ut ur traktorn, beskåda och begrunda. Vad göra med den här upptäckten?

När Gävleborg nu bereder marken för ett nytt sätt att tänka kring kulturens plats i samhället friläggs underligheter här och var.

En intressant sådan finns i Gävle kommuns sammanställning av de bidrag som går till de institutioner som har sitt säte i staden. Det är en till synes torr, men viktig, berättelse om kulturens villkor.

Gävle kommun ansvarar i dag för symfoniorkester och Konserthus. De senaste tio åren har hus och orkester fått en genomsnittlig uppskrivning av sitt bidrag på cirka fem procent om året av kommunen. Därför har symfonikerna och Konserthuset tio miljoner mer att röra sig med jämfört med 2000 (från 28 miljoner till 38).

Folkteatern, däremot, har haft anledning att bita på naglarna.

Teatern, som har landstinget som huvudman, har tvingats åka utför, i en sorts ekonomisk puckelpist, de senaste tio åren. Landstingsstödet guppar stödet upp och ner för att sammanfattas i en ynklig ökning på 600 000 kronor på tio år. Med tanke på kostnadsökningarna, är det i realiteten en rejäl urgröpning av budgeten. Till stor del är det spar-macheten från 2004 som spelar in. Då drev landstingsrådet Lotta Lagnander, V, igenom en nerdragning på tre miljoner. Men siffrorna vittnar också, över tid, om ett ofokuserat, nästan valhänt, ansvarstagande.

Länsmuseet, som också de har landstinget som huvudman, har haft en något mer målmedveten hand över sig, (och gått från åtta miljoner till tolv på tio år),

Man kan också läsa siffrorna så här: När jämförelsen börjar, 1998, gav Gävle kommun 21 miljoner och landstinget 24 miljoner till institutionerna. I dag är styrkeförhållandet det motsatta. Gävle kommun, som uppenbarligen insett samhällsvärdet av att satsa på kultur, ger nära 40 miljoner. Landstinget nöjer sig med 30.

Den nya samverkansmodellen, som träder i kraft 2013 i Gävleborg, gör landstingets till en än tyngre spelare i kulturpolitiken, får då ska landstinget hantera också de statliga kulturbidragen. Erfarenheterna från de landsting och regioner som gått före visar att den som satsat nya pengar i kulturen har fått en stor utväxling. Med ett burdusare ordval: Småsnålhet, som den i Gävleborg, har inte lönat sig.

De kulturplaner som lämnat in till kulturrådet för 2012 visar var de stadiga och modiga kulturpolitikerna finns. Västerbotten, t ex, som delar flera kulturella villkor med Gävleborg, ökar sin insats med hela sex procent.

Sex procent – det skulle för Gävleborgs del innebära att länskulturen skulle få ytterligare nära tre miljoner. Folkteatern skulle få en miljon – på ett enda år.

Förutsättningarna är olika, påminner Marianne Söderberg i sin artikel här intill. Och visst är det så.

Men ibland kan en liten jämförelse säga nästan lika mycket som en hel kulturplan.

Mer läsning

Annons