Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Spår av brottets ögonblick

/

Ett fotografi kan liknas vid ett minne. Båda består av fragment av ett ögonblick. Du fyller i det som fattas. Du måste själv skapa historien.

Annons

Lars Wallsten är lärare i bildpedagogik på Högskolan i Gävle. Han gav i förra våren ut den absolut säregna boken ”Anteckningar om spår”. Den kan beskrivas som en poetisk analys av fotografi med exempel från bland annat kriminalteknik.

Själv ser han det som en personlig och misstänksam undersökning om fotografiets bevisförmåga.

– ”Spår” är ett suggestivt och vackert begrepp. I spåret finns närvaron och frånvaron på en och samma gång, säger han.

Under många år har Lars Wallsten haft anledning att reflektera över kamerans relation till brottsplatsen. Han arbetade länge som polis, men bytte bana och utbildade sig först vid Högskolan för fotografi i Göteborg, sedan vid Konstfack, för att 2011 doktorera vid Göteborgs universitets konstnärliga fakultet med just ”Anteckningar om spår”. Den forensiska (kriminaltekniska) bildkulturen har varit viktiga för hans kritiska frågor.

– På sätt och vis kan man säga att jag har mina gamla ögon med mig. Men i dag utmanas de av andra sorters kunskaper.

Det är en tydlig tvärvetenskaplig utgångspunkt i hans tänkande. Det kriminaltekniska, möter konst, lyrik, litteratur och filosofi. Sällan ser man konsten så tydligt framstå som ett eget kunskapsområde som här.

Konstnärlig forskning är ett relativt nytt akademiskt fält som undersöker hur kunskap produceras genom både teori och praktik.

Lars Wallsten har också gjort flera utställningar som på olika sätt berör spänningsfältet mellan fotografi och juridik. ”Fall ” som visades på Hasselblad Center i förra våren, var en personlig tolkning av hur komplexa händelser kan reduceras till detaljfakta.

– Fotografiet och rättsväsendet har en gemensam historia. Bilder finns i hela vår övervakningskultur. Den snabba utvecklingen av digitalfotografi har lett till att det i dag råder en sorts osäkerhet kring fotografins status. Samtidigt finns det ett stort behov inom rättsväsendet att använda fotografi för att styrka fakta och bevis. Det kan verka oskyldigt och neutralt men så är självklart inte.

Här intill presenteras några utdrag ur ”Anteckningar om spår”.

Mer läsning

Annons