Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Stopp till! Låt inte böckerna försvinna!

/
  • Readcycling - ett sätt att dela med sig sina böcker som Gösta Carlestam förespråkar i dag på Världsbokdagen.

Annons

”Si det skall vara cirkulation i jordbruket; det skall liksom cirkulera, det ena med det andra” August Strindberg: Hemsöborna.

Vi talar om folkbibliotekens framtid. Vi talar om det hållbara samhället som en motvikt mot en skenande materiell tillväxt. De båda diskussionerna hänger samman. Stärk folkbibliotekens roll som generator i tidens ström och tänk på att det är en av de få institutioner som öppet välkomnar alla sina medborgare. Stopp till. Ett bibliotek för ett hållbart samhälle måste stimulera alla former för återanvändning och läsning av litteratur.

”Du har hål i båten! Skrek en lotslärling genom vinden; – stopp till! stopp till!” Det är en rad ur August Strindbergs Hemsöborna när han skall beskriva landkrabban Carlsson osäkra avfärd med skötbåten till Hemsö. Men det är också Strindberg som låter Carlsson framföra tanken att allt måste cirkulera för att sätta det förfallna gårdsbruket på Hemsö fötter.

Det kunde vara chefen för Stadsbiblioteket Gefle Vapen, Conny Persson som förtvivlat ropar när han ser hur smältvattnet tar sig in i Stadsbiblioteket och inte får sitt bibliotek ombyggt som han vill. Och i källaren har han de värdefulla böckerna som vi borde ta upp i ljuset och läsa långsamt igen.

Det är inte den tryckta boken – inbundna papperssidor omslutna av pärmar – som är i farozonen. Det produceras allt fler böcker som blir allt billigare. Problemet är att få hinner läsa dem och många böcker åker tyvärr till soptippen. Inte heller är den elektroniska boken med sin läsplatta ett problem. I ett resurssnålt samhälle är den ett utmärkt komplement till pappersboken särskilt i studiesammanhang.

Problemet är i stället att våra läsvanor ändrats på grund av nya medier i ett allt mer digitalt samhälle som kräver allt större uppmärksamhet. Det finns en risk för splittring med en ökad oförmåga att läsa text och förstå och diskutera dess innehåll som följd. Vi blir distraherade och ständigt avbrutna och får svårt att bemästra komplexiteten i den samhällsinformation som allt mer sköljer över oss. Många säger sig känna en informationsstress som hindrar en lugn läsning och en påföljande reflexion.

Det är möjligt att en yngre generation kommer att hantera denna stress på ett bättre sätt än vår. Men dagens skola inger oro. Det kan också hända att viktiga kunskaper inte traderas från generation till generation.

Konkurrensen om vår tid har ökat och vi måste bedöma allt fler budskap samtidigt. Vår användning av internet sägs vara den mest medvetandeförändrade teknologi som människor skapat sedan boktryckarkonstens genombrott på 1450-talet.

Det är en överdrift – ännu viktigare är att vi kan skriva bokstäver i ett alfabete och utveckla ett skriftspråk. Vårt latinska alfabete har växt fram under flera tusen år med sina civilisatoriska rötter i det feniciska samhället långt före vår tideräkning. Detta är samtidigt en kort period i relation till den uppgift som ligger framför oss att bemästra kärnkraftavfallets hantering.

Vårt moderna samhälle är helt beroende av ett fungerande skriftspråk som brukas och bärs av alla även i framtiden för att ackumulera och förmedla kunskap. Här är biblioteken och språket självt en omistlig erfarenhetsbank av kritisk betydelse. Men det var inte bättre förr då boken var en dyrgrip förbehållen en läsande elit.

I professor Tore Jansons utmärkta bok ”Språkets Historia” (En upptäcktsresa i tid och rum, 2010) får vi ta del av hur viktigt ett samhälles skriftspråk är för dess existens. När ett språk försvinner försvinner också det samhälle som skapat det, skriver Tore Janson lite dramatiskt.

Professorn och kulturgeografen Torsten Hägerstrand skriver i en postumt utgiven bok, ”Tillvaroväven”, hur vi skär ut något ur väven och sätter namn på detta men oavsiktligt bortser från viktiga samband. När denna språkliga process inte fungerar utarmas livet genom att vi handlar blint och gör vårt jordklot på sikt mindre levbart.

Ordet hållbar har vi lånat från ekologerna som i sin tur hämtat det från människans konkreta byggande av hus och broar. Redan romaren Vitruvius talar om arkitekturens hållbarhet och skönhet. Byggnaderna skall hålla för tyngden av sina konstruktioner, klimatets påfrestningar och människors bruk.

Gävle stadsbibliotek är inte längre hållbart i denna mening utan måste byggas om. Men frågan om folkbibliotekens framtid är mycket större än läckande tak. Perspektivet på hållbarhet måste uppenbarligen vidgas till samhället som helhet.

I bokens värld har försäljningen av böcker ökat mer än 100 procent de senaste tio åren. Priset har gått ner med den sänkta momsen. Utbudet av pocketböcker ökar under det att utlåningen på våra bibliotek minskar. De yngre generationerna läser allt mindre och förlitar sig på nya medier. E-böckerna och läsplattorna ökar men hämmas på grund av oklara upphovsrättsliga villkor och oskäliga utlåningskostnader som hotar bibliotekens fria utlåning av skrivna texter.

Många äldre har inte lärt sig använda internet vilket är ett annat problem. Andra reagerar likt strutsar och säger att de inte vill befatta sig med den nya teknologin. I denna nya digitala värld söker sig folkbiblioteken en ny uppgift som givetvis måste komma från besökarna men också våra förtroendevalda politiker. Vi har här ett äkta dilemma som bör diskuteras.

För knappt 100 år sedan antog vår riksdag (1912) ett förslag att varje kommun skulle inrätta ett folkbibliotek. Gävle Stadsbibliotek invigdes fem år tidigare (1907). Man vågade då tala om att böckerna hade ett omistligt värde som alla medborgare skulle tillägna sig. Man utgick från en medborgartanke med rötter i filosofen Kants filosofi snarare än en paternalistisk ambition. Eftersom böcker var dyra och trycktes i små upplagor skulle man få låna dem gratis på folkets bibliotek. Författarna skulle kompenseras.

Dagens folkbibliotek står inför stora smygande utmaningar som utvecklas på många plan från driftsformer till ny teknik för bokproduktion till e-böcker, ljudböcker, filmer, internet och människors och särskilt ungdomars förändrade läsvanor.

I häftet Folkbibliotekens framtid från Bibliotekstjänst. (Red Eliason Roland) har man intervjuat många kulturpersoner inklusive vår kulturminister och frågat hur dessa ser på folkbibliotekets framtid mot denna bakgrund. De flesta synes älska folkbiblioteket som institution men få kan ange en lika tydlig framtidsbild som skedde för hundra år sedan. I stället drabbas man av en känsla av osäkerhet som om det vore stora hål i båten.

Stopp till!

Det är oroväckande tyst i framtidsdebatten kring de kritiska frågorna. Det fattas dessutom adekvata begrepp och perspektiv som vidgar och fördjupar framtidsdebatten för biblioteken och i synnerhet vilken innebörd vi skall lägga i ett hållbart samhälle med utgångspunkt från jordklotets biosfär det vill säga den tunna hinna som är vårt öde.

Vi behöver, tänker jag, särskilt värna de levande rum dit biblioteket hör tillsammans med sina syskon arkivet, museet, skolorna, torget för att säkra samhällets kunskapsbas och minne och därmed säkra samhällets uthålliga blomstrande. Vi behöver vidga våra sinnen med poesins hjälp. Det låter stort och är det också.

Låt oss med CP Snow (Snow 1959: ”Den dubbla kulturen”) överskrida den skarpa gränsen mellan humaniora, naturvetenskap och teknik. Naturvetare talar om begreppet entropi och energins kvalitet (exergi). Fysikerna talar om att oordningen det vill säga entropin ökar i ett öppet system som alla levande väsen är. Och naturligtvis också ett bibliotek med alla sina magasinerade texter. Naturvetarna och ekologerna hänvisar till termodynamikens satser.

Alla har en vardaglig erfarenhet av att det rum vi befinner oss i med tiden blir ostädat. Samlar vi på oss för mycket papper och böcker hittar vi inte. Det som grekerna kallade kosmos övergår i kaos. Det är väldigt kreativt att städa för då ökar ordningen i rummet och vi kommer slumpvis på något vi sökt. Samma känsla får vi när vi lägger in tvätt i linneskåpet eller ställer upp en läst bok i en bokhylla. Vi kan alla vara skapande konstnärer och syssla med något meningsfullt. Då skulle vi också dela med oss av våra nyfunna läsefrukter och i samma handling bidra till att stärka det samhällslim som håller det civila samhället levande och skapande eller hållbart.

Tanken om bibliotek som ackumulerar kunskap är inte ny – den uppstod för flera tusen år sedan. Mänskliga berättelser och insikter kan bevaras i texter som kan förpackas i medier som kan läsas i en annan tid och på en annan plats. Biblioteket är en plats för studier av bevarade texter i olika medier. Boken är ett medium men också läsplattan och runstenen.

Informationstekniken ger människorna en Alladins lampa med väldiga spridningsmöjligheter från Gutenbergs tryckerikonst till datornätverket World Wide Web. Det som vi kallar internet som bär texter, bilder, filmer mellan människor över hela världen utan myndigheters kontroll. Med vissa undantag för totalitära samhällen. För varje teknisk (r)evolution förändras världen men också bilden av oss själva.

Men tekniken har också en undanträngande effekt för dem som inte har tillgång till den moderna tekniken.

I Stockholms kulturhus finns Biblioteket Plattan. Där har man inrättat något som vitsigt heter ”readcycle” där kan man lämna böcker som man tycker om och man vill erbjuda andra att läsa. Man skapar ett kretslopp av böcker som förhoppningsvis ger upphov till samtal kring det vi läst. Antikvariatets idé som man utvecklar ett steg till. Kombinera detta med läsecirklar där biblioteken blir en social mötesplats.

I Gävle har vi prövat öppna offentliga läsestugor med framgång som ett sätt att tala om litterär kvalitet. Vi har upptäckt att en rad mycket läsbara klassiker står olästa i bibliotekens källare. Det är ett slöseri med värdefulla tankar. Ställ upp dem synlig på en hylla och stimulera till läsning i ett större kretslopp.

Värna samtidigt bibliotekens bestånd av böcker från olika epoker och andra dokument från det omgivande samhällets historia och gör dem också enkelt tillgängliga på nätet. I ett hålbart samhälle måste kärnverksamheten på bibliotek att tillhandahålla böcker prioriteras med inriktning mot de viktiga ämnesområden som efterfrågas av alla befolkningsgrupper.

Stärk bibliotekens roll som generatorer i tidens ström och tänk på att det är en av de få institutioner som öppet välkomnar alla sina medborgare. Ett modernt lyxproblem är att det produceras för mycket ointressanta böcker som inte läses och som slängs på soptippen. Låt i stället dessa böcker cirkulera i det hållbara samhällets tjänst.

Pröva det som heter bookcrossing. Man lägger ut böcker som man gillar på offentliga platser och hoppas att människor ska ta dem med sig för att läsa. Man skriver vad man tycker på nätet och lägger sedan ut dem igen för andra att pröva. En bok kan då vandra runt i ett vinnande samtal.

Vår hjärna mår väl av berättelser. Gör biblioteken till den allmänning där människor kan gå in i det litterära landskapet söka efter sina läsefrukter och berika sin fantasi eller söka tröst i sorgen. Det viktiga är att vi läser och diskuterar vad vi läser och känner glädjen att kunna tänka själv. Stopp till. Släng inte dina böcker – pröva readcycling. Gå till biblioteket.

Gösta Carlestam

Mer läsning

Annons