Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Striden som ­skapade bilden av Agnes

/
  • En bild inifrån ett litterärt centrum. Agnes von Krusenstjerna (med fötterna på en kudde), David Sprengel och Frida Riwkin (Josef Riwkins mor).Bilden är från Johan Svedjedals bok ”Spektrum – den svenska drömmen”.
  • Omslaget till den bok som blev Spektrums sista. Det här är Gävle stadsbiblioteks exemplar, som var flitigt utlånat ända fram till 1950-talet.

Krusenstjernafejden var ett av 1900-talets stora kulturbråk.

I centrum stod Agnes von Krusenstjerna och hennes make David Sprengel.

Striden pågick mellan 1933 och 1935.

Efter sig lämnade den skulder, bitterhet och ett krossat förlag.

Men det var en viktig konflikt, menar ­Johan Svedjedal, författare och litteraturprofessor från Uppsala.

– Det handlade om rätten till en sannare och mera orädd litteratur. Och om censuren kring kvinnors liv, kärlek och sexualitet.

Annons

I våras kom hans lovordade bok ”Spektrum – den svenska drömmen” (W&W). Där ger han en fascinerande och levande bild av 1930-talets litterära liv i allmänhet och människorna kring Krusenstjernafejden i synnerhet. Boken är också en forskarbragd. Johan Svedjedal har fått tillgång till en mängd opublicerade intervjuer som gjordes med nyckelpersonerna i 1930-talets kulturliv. ”Spektrum – den svenska drömmen” är en ovanlig bok, som bidrar med nya fakta och nya sammanhang och kastar skarpt ljus in i ett komplicerat kulturspel. I sin undertext sänder den också uppfordrande signaler in i vår tid.

Spektrum var en tidskrift och ett förlag som fanns i Stockholm under några år i början av 1930-talet. Drivande kraft var Josef Riwkin, en ung man med ryskt påbrå och med sinne för litteratur och för djärva ekonomiska affärer. Han ville, med hjälp av konst och kultur, vara med och skapa den nya människan och det nya samhället.

– Josef Riwkin var på många vis före sin tid, menar Johan Svedjedal, Men hans planer för Sverige var för stora. Marknaden här var för liten, och mentaliteten alltför trång.

Kring Josef Riwkin samlades många av dem som sedan skulle bli de främsta i sina ämnen. En av tidskriftsredaktörerna var Gunnar Ekelöf, en annan Karin Boye, och en tredje Erik Mesterton. Bland skribenterna märks nationalekonomen Gunnar Myrdal, filosofen Axel Hägerström, arkitekten Sven Markelius. I Spektrum publiceras texter om modernistisk litteratur, jazz, psykoanalys, politik.

Också med bokförlaget hade Riwkin höga ambitioner. Här kommer Ekelöfs debutsamling ”sent på jorden” ut, liksom översättningen av André Gides ”Falskmyntarna”. Och så de romaner som skulle avgöra förlagets öde: Agnes von Krusenstjernas ”Bröllop på Ekered” och ”Av samma blod”. Bägge böckerna var delar i sviten om Fröknarna von Pahlen.

Så här i efterhand kan det te sig egendomligt att Agnes von Krusenstjerna och David Sprengel, två medelålders högborgerliga författare, valde att liera sig med en radikal grupp av unga arga.

– De ville redan från början vara med i Spektrumgruppen, säger Johan Svedjedal. Men Riwkin tyckte att de var i äldsta laget.

Han kallar paret Krusenstjerna/Sprengel för en maktfaktor i det tidiga 1930-talets svenska kulturliv.

– Deras lägenhet fungerade som en sorts sambandscentral. Det var där många frågor avgjordes. Samtidigt ansåg många att deras leverne, och deras intresse för det sexuella, var anmärkningsvärt och stötande.

Ivar Lo-Johansson är en av dem. I sin bok ”Proletärförfattaren” beskriver han, infernaliskt, sammankomsterna i deras hem.

– Jag tror det är klasskänslan som talar. Ivar Lo tillhörde dem som demoniserade Sprengel och von Krusenstjerna. Sprengel var en mycket ovanlig figur i sin samtid,. Han befann sig på många vis långt ifrån tidens radikalitet. Han samlade 1700-talets erotiska klassiker och hävdade en bildning som var ovanlig för tiden. Men Ivar Lo såg nog honom som snarast depraverad.

De första delarna av sviten om Fröknarna von Pahlen hade kommit ut på Bonniers förlag, fått goda recensioner och sålt bra. Men när manus till den fjärde och den femte delen lämnas in 1933 tvekar förläggaren. Den tyska hetsen mot allt som antydde omoral hade påverkat det psykologiska klimatet runt om i Europa. Förlaget menar att Krusenstjernas skildringar av incestuöst färgade förbindelser och samlag skulle kunna beskyllas för att vara ”dekadenta” och vägrar därför att trycka.

Då öppnar Spektrumgruppen famnen. Böckerna kommer ut 1933. De recenseras i landsortstidningarna, men inte i Stockholm, vilket provocerar förlaget. Det blir Karin Boye som bryter tystnaden. I ett omtalat försvarstal drar hon paralleller till den censur som råder i Nazityskland. Snart haglar inläggen. Många av dem är författade, eller beställda, av gruppen kring Spektrum.

Om historien slutat här hade striden kanske blivit blott en fotnot i litteraturhistorien. Men för att återupprätta sin hustru börjar David Sprengel arbeta med en antologi med recensioner av hennes böcker, men hans inledning sväller till ett mycket omfattande och mycket giftigt angrepp på såväl namngivna personer som på allmän svensk dubbelmoral. Projektet blir snart förläggarens, Josef Riwkins, mardröm.

Till slut kommer stridsskriften ut, 1935. Den giftiga tonen väcker vrede och avsky hos kritikerna. Josef Riwkin ger upp och flyr till USA. Förlaget går i konkurs. Sprengel/Krusenstjerna får se sin stora innestående fordran gå upp i rök. Ett dramatiskt kapitel i svensk litteraturhistoria slutar i djupaste bitterhet.

I efterhand har det antytts att det var bråket som gjorde att Agnes von Krusenstjerna skrevs in i litteraturhistorien.

– Sedlighetsskandaler är ett säkert sätt för författare att ta plats i historien, säger Johan Svedjedal. Almqvist gjorde det med ”Det går an”, Gunnar Ekelöf med ”sent på jorden”. Det är tveksamt om Agnes von Krusenstjerna haft sin stora ställning i litteraturhistorien om inte de här principiella striderna ägt rum.

På vilket sätt påverkades

hon av sin samtid?

– Psykoanalysens idéer om att det finns djupare medvetandeströmmar i psyket som inte ska tryckas tillbaka, fick stort genomslag de här åren. Men här sättet att se på människan låg snarast i linje med Agnes von Krusenstjernas egen litterära stävan. Framför allt tror jag att hon ville utforska världen genom sin historia om fröknarna von Pahlen. Sedan tog berättelsen, som så ofta, sin egen vändning, och författaren följde med.

I efterhand har det klarlagts att Sprengel stod för många ändringar och åtskilliga tillägg i sin hustrus manus, ofta just i de erotiska skildringarna. Somliga har menat att han var hennes onda genius.

– Men han hade också många försonande drag, menar Johan Svedjedal. Hans stora självuppoffring och hans insikt om hustruns litterära betydelse var avgörande för henne. Han var också mycket tidigt medveten om nazismens påverkan på Sverige. I Spektrumgruppen tog man avstånd från nazismen, men inte lika uppenbart som Sprengel gjorde.

Hur skulle vi, som lever i dag,

te oss i Spektrumgruppens ögon?

– Som häpnadsväckande frigjorda och utan fördomar. Samtidigt skulle de nog se oss som ytliga och cyniska och mena att vi inte tar våra möjligheter tillvara. Framför allt skulle nog Karin Boye resonera så. De skulle nog också förundras över hur väl vi lyckats göra oss av med det religiösa förtrycket som på deras tid tog sig in i allas medvetanden. Men de skulle förtvivla över den ström av underhållningskultur vi skapat.

Hur skulle Agnes von Krusenstjerna och David Sprengel ha betraktat oss?

– De skulle nog förfäras över att de aristokratiska dygderna gått förlorade. De skulle se bildningsförfallet. Men de skulle också ha välkomnat öppenheten och alla de nya möjligheter som finns för litteraturen.

Nästa lördag: Avskydd, fruktad – och lojal: ett porträtt av David Sprengel.

På 30-talet umgicks en del av oss proletärförfattare med Agnes von Krusenstjerna. Vi förväxlade hennes hat till sin egen aristokratiska släkt med litter är och politisk radikalism, vilket det ju inte alls var. En och annan gång bjöds någon av oss på supéer, ibland bara för att dricka, och oftast var det sent på nätterna. (...)Sällskapet vid sådana tillställningar hemma hos dem var en blandning av arsenik och oskuld. David Sprengel, Agnes von Krusenstjernas man, älskade att sammanföra dekadenter och oskulder. (...) Ibland var det beräkningssupéer, då någon skulle utnyttjas till någonting. David Sprengel satt då och studerade gästerna, smickrade, tog vara på detaljer, samlade in upplysningar, hörde sig för om vänskapsförhållanden och gruff, allt för författarskapets skull som han hade gemensamt med sin maka. Valuta begärdes i form av puffar för hennes böcker eller biträde vid angrepp på personer som var hans fiender. Han var hennes outtröttliga assistent. Han samlade elakheter med myrflit.

Ur Ivar Lo-Johanssons ”Proletärförfattaren” 1960.

Mer läsning

Annons