Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Svart pedagogik i Gävleskolor

Annons

Enligt moderatregeringens ”Strategi för entreprenörskap inom utbildningsområdet” (2009) skall skolan på alla nivåer genomsyras av just ”entreprenörskap”. Detta mantra, denna besvärjelse. Småföretagare skall fostras, alternativet till anställning (eller arbetslöshet). Det viktiga blir att kläcka en ”affärsidé” att testa ”marknaden” med. Var och en sin egen krämare med F-skattesedeln i nypan.

En mindre närig innebörd av begreppet entreprenörskap är att eleverna skall bli mer kreativa och påhittiga. Men hur ska det gå till? I en skola tyngd av industrisamhällets ingrodda tankefigurer och osynliga självklarheter. Där lydnad, plikt och tvång varit hörnstenar.

En grupp Umeåpedagoger förfäktar entusiastiskt i en ny bok med hopplös titel, ”Entreprenöriell pedagogik i skolan – drivkrafter för elevers lärande”, en pedagogik rakt motsatt en passiv och lydnadsbjudande korvstoppning. De har läst Freire och andra, och eldar på.

En aktivare roll för ungarna. Eleven som ”medarbetare”, delaktig och ansvarstagande. Lärarens roll ledarens och coachens. I stället för pekpinnen en uppmuntrande klapp på axeln.

Ny kunskap söks tillsammans, man rapar inte bara upp det läraren redan vet.

Vackra ord. Kunde även gälla tankedisciplineringsanstalten högskolan.

Av vänner med barn i Gävles friskolor, Prolympia och andra ”kundorienterade” inrättningar, delges jag skrämmande berättelser om bestraffningar, rena major Björklund-pedagogiken: kvarsittning, extra ”fys-pass” på fredagseftermiddagarna om man glömt jympakläder, straffpromenader med kamera, för att dokumentera att man inte försökt slippa undan.

Ideal kontra verklighet.

Rysande ser jag framför mig Stig Järrel som den sadistiske läraren Caligula i ”Hets”.

Skolan som tukthus, inget företagarcentrum.

Alice Miller torde rotera i sin grav.

Lasse Ekstrand

Mer läsning

Annons