Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Demokratiskt teaterarbete i fokus

/
  • I ”Vem sover i natt?” berättar Ubah Musse sin egen historia om hur hon kom till Sverige som ensamt flyktingbarn. Under ett repertoarsamtal för drygt två år sedan efterlyste lokala teaterföreningar i Småland pjäser som på olika sätt belyste somaliska flyktingöden. ”Djur som dör” hette Marcus Lideens helt nyskrivna föreställning från i fjol, ett samarbete med Svenska teatern i Helsingfors.
  • ”Jag tycker att vi tar ansvar även för nyskriven dramatik”, säger Birgitta Englin, vd för Riksteatern.

Riksteatern, som i helgen samlas för kongress, har blivit en teater som i första hand gör samproduktioner i stället för helt egna uppsättningar.

Annons

Så länge orsaken inte stavas besparingar är teaterns vd Birgitta Englin mer än nöjd.

Under sina 78 år har Riksteatern genomgått många förändringar varav flera stora de senaste åren. 2005 inleddes ett nytt samarbete med länsteatrarna. I höst görs de flesta uppsättningar gemensamt med andra teatrar och frågan är om inte Riksteatern riskerar att förlora något av sin identitet och konstnärliga initiativförmåga på vägen?

– Tvärtom, vi breddar den. Och om ingen annan vill vara med och ta risken när vi fått en bra idé gör vi uppsättningen själva, säger Birgitta Englin.

Enligt årets regleringsbrev från regeringen ska Riksteaterns föreställningar ”huvudsakligen” produceras tillsammans med andra. ”Resurseffektivitet” är ett av skälen.

Om man tar hänsyn till pris- och kostnadsutvecklingen har Riksteatern under flera år drabbats av krympande statliga anslag. Jämfört med 2005 har teatern 34 miljoner kronor mindre att röra sig med, vilket enligt Birgitta Englin dock inte är förklaringen till teaterns samarbetslinje.

– Det där är två helt olika saker för mig. Varje teaterchef har ganska små resurser och ganska litet mandat så länge man jobbar ensam. Det här handlar om att använda de offentliga pengar man har bättre, det är viktigt att poängtera.

– Men om vi skulle straffas genom att få mindre pengar för att vi samarbetar, då klarar vi inte Riksteaterns mål om tillgänglighet och mångfald.

Birgitta Englin framhåller att Riksteatern tillsammans med bland andra länsteatrarna kan göra större och mer konstnärligt intressanta uppsättningar i stället för att konkurrera med varandra. Den hyllade dramatiseringen av Johan Hiltons ”No tears for queers”, i samarbete med Regionteater Väst och RFSL ungdom, är ett sådant exempel, Spets-projektets satsning på bortglömda kvinnliga dramatiker ett annat.

Riks Drama och Unga Riks har försvunnit som separata enheter med egna konstnärliga ledare, allt för att frigöra pengar från administration till teaterverksamhet. Däremot har teatern ett dramaturgiat som i högre utsträckning än tidigare lyssnar till önskemål och synpunkter på repertoaren från de lokala teaterföreningarna.

Den förra kongressen, 2007, omdefinierade Riksteatern. Från att vara en teater ägd av en folkrörelse blev Riksteatern en folkrörelse som äger en turnerande nationalscen. Under helgens kongress ligger också fokus framför allt på det ideella arbetet i landets 236 teaterföreningar.

- Det är hos dem som konsten möter publiken och demokratin förverkligas. Eftersom vi i dag är i den situationen att vi har ett kulturrasistiskt parti i riksdagen som vill motverka kulturkrockar så är det kanske viktigare än någonsin att främja öppna mötesplatser för olika kulturer. Det är lattjo, för att uttrycka det på romani, säger Birgitta Englin.

Erika Josefsson/TT Spektra

Mer läsning

Annons