Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Dystert men otroligt spännande

/

"Helaren” valdes till Finlands bästa kriminalroman i fjol. Jag förstår varför. Det här är en oändligt dyster krimi, men samtidigt oändligt spännande och engagerande.

Annons

Om ni tänker er de värsta förutsägelserna av vad som hotar oss om klimatförändringarna fortsätter så vet ni förutsättningarna. Helsingfors är inte längre en vacker huvudstad vid Finska viken. Det är en kaotisk stad som håller på att gå under av trycket från hundratusentals flyktingar som söker sig allt längre norrut för att överleva. Antti Toumainens huvudoperson, poeten Tapani, konstaterar dystert att nu är Helsingfors en internationell stad – fast inte på det sätt vi ville.

De som har råd och möjlighet har flyttat eller kommer att flytta till inhägnade och väl bevakade bostadsområden längst i norr där klimatet ännu är uthärdligt.

I Helsingfors härjar pest, svåra influensaepidemier, malaria och andra sjukdomar. Vaktbolag är snart sagt den enda bransch som blomstrar. Översvämningar drabbar och har drabbat stadsdelarna som ligger nära havet.

Tapani och hans fru journalisten Johanna älskar varandra och försöker trots allt leva ett så normalt liv som möjligt.

Men en dag försvinner Johanna. Hon har börjat undersöka en massmördare kallad Helaren som mördar inflytelserika personer i stora företag. Företag som bidragit till miljöförstöringen och klimatförändringarna.

Tapani vet att det inte är någon idé att vända sig till polisen som varken har tid eller personal till att börja söka efter en försvunnen som bara varit borta i ett dygn.

Att följa Tapanis sökande är som att följa med på en rundvandring i ett slags klimatkatastrofens skärseld. Det är snart jul men det är det inte många som bryr sig om. Ett envist och iskallt vinterregn växlar mellan skyfall och tätt duggregn. Det är kort sagt dystert.

Antti Tuomainen är en rasande skicklig författare som verkligen kan berätta.

Och som han berättar!

Det är ingen konst att se de dystra och mörka gatornas folkvimmel eller kaoset på Helsingfors järnvägsstation där desperata människor slåss om att få plats på tågen norrut. Det är också på järnvägsstationen som Tapanis sökande slutar efter drygt 200 ytterst fängslande sidor.

Fram till dess har Antti Tuomainen bjudit på en fantastisk läsupplevelse med massor av dramatik och känsla.

Lyckligt slut? Tja, det är inte lätt att svara på. Ni ska förstås läsa själva och bilda en egen uppfattning.

Mer läsning

Annons