Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Flimrande Othello

/

För inte så länge sen satt jag på Shake­speares The Globe i London. En fantastisk Dr Faustus. Marlowes stycke genomfört i sin tid om än med blinkningar till samtida dödssynder, eftermiddagsmoln i stället för ljussättare och verkliga flygplan i fonden.

Annons

I Sandviken i onsdagskväll är tidsförflyttningen glasklar, kanske själva förutsättningen, anledningen till att Shakespeares klassiker spelas? Vi sätts på ön någonstans i Mellanöstern, ett multinationellt företag utgör kuliss och detta kan vara en thriller. Ok.

Men, nej. När övervakningskamerorna överröstar den trappade scenbilden och de al-Jazeeraliknande videoklippen ersätter intensiteten i replikerna slutar jag lyssna på texten och börjar fundera över hur man väljer sin ”transponering”.

Moren Othello då? Utlänningen, blatten? Etniciteten? Den som tiden och teatern älskar att fronta. Jo, jag tänker hedersmord och ryggar inte så lite när han till slut bakom låst dörr tar livet av Desdemona. För att detta visas, till sista benryckningen på en dagsfärsk monitor?

Heder, inte svartsjuka. Men dessförinnan framstod Kärlekshistorien, inte Svartsjukan, i ett allt klarare ljus. Det blir lite bakvänt, men ganska logiskt.

Som ett funnet riskorn i en skog av skramlande monitorer...

Fotnot: Föreställningen visas även på Gävle teater 8/12.

Sandvikens Folkets hus

Mer läsning

Annons