Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fröken Julie vaknade aldrig till liv

/

Fröken Julie är en av Strindbergs vassaste pjäser. Därmed inte sagt att den är lätt att spela.

Annons

Svenska teaterns lilla ensemble jobbade hårt på torsdagskvällen på Gävle teater – både med och utan kläder – men spelet mellan herrgårdsfröken, den uppåtsträvande betjänten, och hans rättrådiga trolovade fick bara undantagsvis liv.

Björn Melander har förvandlat manusets Kristin till en Kristian och därmed spetsat Strindbergs triangeldrama om klass och genus med ett stänk queer.

Greppet är en eftergift till samtiden, men ger ingen dramatisk vinst. Snarare suddas en del av det infernaliska i Strindbergs text.

Svenska teaterns ”Fröken Julie” hade sin premiär som friluftsteater. Den har, än så länge, svårt att finna sig tillrätta i en tittskåpsteaters omramning.

Den ymniga rekvisitan, som säkert behövdes för att skapa scen i det gröna, ger på Gävle teater en sorts obestämd loppiskänsla.

Just på torsdagkvällen var skådespelarna inte heller riktigt överens med bänkar, vatten, fågelburar, kannor och kastruller.

”Fröken Julie” är den mest spelade Strindbergspjäsen i världen. Den är ett koncentrerat statusspel, där tolkningsföreträdet vandrar mellan de tre rollerna, allt medan skulden rullar som ett stort svart klot mellan dem.

Och aldrig framstår livet så skröpligt som i just den här midsommardagsmorgonens krassa ljus.

Svenska teaterns version kommer inte att gå till teaterhistorien.

Men Strindberg – han äger.

Mer läsning

Annons