Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

"Godot" utmaning för Wollter

/
  • ”I väntan på Godot” på Göteborgs stadsteater är första gången Sven Wollter och Iwar Wiklander står på scen tillsammans. ”Det fungerar bra,
men vi har lärt oss att vi är väldigt olika”.

Annons

Bland det roligaste och svåraste en skådespelare kan ta sig an. Så ser Sven Wollter och Iwar Wiklander på Samuel Beckets klassiska ”I väntan på Godot”. Nu gör de den tillsammans på Göteborgs stadsteater.

– En riktig utmaning för oss, men ingen svår pjäs för publiken, säger Sven Wollter.

Två herrar i hatt väntar på en tredje – som aldrig dyker upp. Till synes är det inte särskilt mycket som händer i 1900-talsklassikern ”I väntan på Godot”.Men mellan raderna döljer sig desto mer. Eviga frågor som: Varifrån kommer vi? Vart är vi på väg? Och vad är meningen med alltihop?

Sven Wollter ser pjäsen, som har premiär på Göteborgs stadsteater den 7 mars, som en viktig motvikt till vad han kallar för ”dagens flams och nojs”.

– Det är revyer, eurovisionsschlager och hej hopp och var glad. Mycket underhållning som är som lösgodis. Men man kan inte bara leva på lösgodis. Man måste ta sig en biff då och då, säger han.

På Göteborgs stadsteater spelar Sven Wollter ”I väntan på Godot” för första gången. Iwar Wiklander har däremot gjort den förut. Han har till och med haft samma roll, den som Vladimir eller Didi, som han också kallas.

– Vladimir vill ha viss struktur och ordning på allt. Medan min vän Estragon, eller Gogo som Sven spelar, snarare representerar liv och fantasi, säger Iwar Wiklander.

Även om de bägge skådespelarna säger sig vara väldigt olika är det tydligt att de har kul ihop. Lika kul som de hoppas att deras publik ska få. För mitt i alla stora frågor finns också skrattet.

– Allt som är riktigt roligt innehåller nästan alltid ett allvar. Och det riktiga allvaret innehåller nästan alltid ett skämt. Det finns hos Becket och det kännetecknar all god teaterkonst, så också den här pjäsen, säger Sven Wollter.

En annan sak som utmärker ”I väntan på Godot” är de extremt noggranna scenanvisningar som Becket lämnade efter sig.

Trots en stor respekt för Samuel Becket försöker de ta scenanvisningarna med en nypa salt.

– Jag har skrivit någonstans att det första man ska göra med Becket är att slänga honom i väggen. För att sedan ta upp honom igen, mycket varsamt. Som skådespelare får man aldrig bli slav under författaren, säger Sven Wollter.

Att sätta upp Godot på Göteborgs stadsteater var från början Sven Wollters initiativ. För hans del är pjäsen också en återkomst till den scen där han som 19-åring startade sin långa skådespelarkarriär.

I dag, mer än ett halvt sekel senare, har han hunnit passera 75. Iwar Wiklander är 70.

– När man har lämnat större delen av livet bakom sig, och kan räkna sina aktiva år på halv tumme, försöker man hitta berättelser som tar upp det alla åldrande människor funderar på. Det vill säga meningen med livet. Varför det blev si och varför det blev så, säger Sven Wollter.

– De båda männen i pjäsen står vid en skiljeväg. De vet inte vilken väg de ska ta och därför blir de kvar. Sådana skiljevägar har alltid intresserat mig, fortsätter han.

 

Mer läsning

Annons