Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Händer som skapar liv

/
  • Hans Kellerman eftersträvar det skrotiga, ruffiga som ger plats för åskådarens egna bildvärldar. Här formar sig scenografin till hans nästa uppsättning ”Fastrarna och Pascha” på Skottes musikteater i Gävle.

Det är Hans Kellermans händer det här handlar om.

De har byggt en unik konstnärlig linje i svensk teater.

En skev och knirkande linje, speciellt konstruerad för publikens fantasi.

Annons

– Naiv teknologi, gjord med schwung och likgiltighet för trasiga kanter, sammanfattar Hans Kellerman. Det får aldrig vara – flott. Jag vill att man ska se penseldrag och färgfläckar. Det fina får inte plats i mina bilder.

Han drar i ett snöre och en påtagligt vind låda i far ut med stor energi ut ur möbeln. Bakom finns talrör, batterier, kugghjul, linor.

Under decennier har Hans Kellerman utvecklat en estetik som inte liknar något annat i Sverige.

Det går att ana ett visst släktskap med sceniska konstnärer som Staffan Westerberg (med bl a yllestrumporna), Jan Lööf (med bl a filmerna om Skrot-Nisse) men Hans Kellermans signum är närmare knutet till rörelsen, och det rörelsen bjuder in oss till. Det är i mellanrummet mellan det som är och det som skulle kunna vara som hans magi utspelar sig.  Det är därför helt logiskt att han nämner konstnärerna och konstruktörerna Alexander Calder och Jean Tinguely som sina främsta inspiratörer. Det började med, den numera legendariska, utställningen Rörelse i konsten på Moderna museet i början av 1960-talet.  Från den lämnade Calders och Tinguely efter sig skultpurer som finns där än i dag, som en sorts landmärken för konsten i huvudstaden.

– Mobiler och rörlig konst har så stora möjligheter till uttryck. Det händer något mellan de rörliga delarna. Det uppstår liv, trots att du ser hela mekaniken.

Jean Tinguely (1925-1991) brukar kallas såväl konstnär som uppfinnare och filosof. Hans eleganta maskiner hade inga som helst funktioner, utan framstod snarast som en satir över industrisamhället.

Konstnären och skulptören Alexander Calder (1898 - 1976) lämnade en mängd fantastiska mobiler efter sig. Han förälskade sig i cirkus i redan i studentåren och skulpterade, livet igenom, mängder av trådmodeller som med hans hjälp kunde utföra konster. Han uppträdde med dem, liggande på knä i manegen, som om det hade varit en riktig cirkus.

– Hans brutala sätt att handskas med dockorna tilltalade mig, säger Hans Kellerman.

– Jag har också använt mig samma slags överenskommelse i många av mina föreställningar. Publiken ser att jag är där, men de tänker bort mig.

Den unge Hans Kellerman utbildade sig på Handelshögskolan i Göteborg, men sögs genast in i studentteaterlivet. När det examen var överstökad behövde han inte välja, han jobbade redan heltid på en av de fria teatergrupperna i staden. Med Skottes har han jobbat till och från alltsedan deras tid i Luleå på 1980-talet. En av de uppsättningar som blev teaterhistoria är Kung Ubu, som han gjorde tillsammans med Erik Petersen i Gävle, i slutet av 1980-talet.

Sedan tog en annan karriär över – översättarens. Under många år var Hans Kellerman bosatt i Bryssel, för att försörja EU-parlamentarikerna med förståeliga dokument. När han beslöt att flytta hem några år in på av 2000-talet hade han inte en tanke på att börja med teater igen.

Just nu reser sig en finurlig sekretär på Skottes musikteater, intill Gasklockorna i Gävle. Kring, och i, den ska en pjäs om två fastrar och en katt utspela sig om några veckor. Själva historien växer fram parallellt med att händerna arbetar.

– Men så kom jag hit till Gävle för att hälsa på. Vi började prata och … ja, sen var allt igång igen.

”Alice genom spegeln” som han gjorde 2008 pryddes av lampetter av petflaskor, och porlande bäckar uppstod ur blå chiffong. 

Till” Kejsarens nya kläder”, förra året, konstruerade han en bland annat en mekanisk 36-kanalig tramporgel som styrdes via en vaxduksrulle minutiöst stansade rutor.

 Underligt nog har han aldrig ställt ut vare sig maskiner eller dockor i Sverige. Det är bara utomlands man haft möjligheter att se in i Kellermans värld i full skala.

– Publiken ska kunna genomskåda trixen, säger han med en gest mot sekretären. Det kan räcka med att något går lite fel, för att allt det här ska förvandlas till en sorts … skräp, säger han, nästan lyckligt.

Mer läsning

Annons