Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

”Hon trädde fram med enorm integritet”

/
  • Styrkan. ”Jag fascinerades av att Natascha Kampusch var ett brottsoffer som ganska snabbt framstod som en otroligt stark individ” säger Ulrika Kärnborg.
  • Österrikiska Natascha Kampusch hölls fången i åtta år i en källare av Wolfgang  Priklopil.           Foto: Roland Zak / SCANPIX

I sin pjäs ”Natascha Kampusch –förr var jag hans apelsinblomma” på Stockholms stadsteater fokuserar Ulrika Kärnborg på Natascha Kampusch som en ung stark kvinna. Pjäsen börjar den dag hon blir fri. I lördags hade den urpremiär.

Annons

I vår blir Natascha Kampuschs historia film. Men om filmen handlar om de klaustrofobiska åren i en källare i en villaförort utanför Wien intresserar sig Ulrika Kärnborg i stället för den Natascha Kampusch som mötte friheten.

2006 flydde hon från sin kidnappare. Hon var 18 år, och hade hållits fången sedan den dag då hon, som tioåring, kidnappades på väg till skolan.

Hennes återkomst och öde uppmärksammades i hela västvärlden, i synnerhet som Natascha Kampusch ganska tidigt valde att träda fram i medierna.

– Hon gjorde det med enorm integritet, ingen skulle komma och tala om för henne vad som hänt, det gjorde hon själv, säger Ulrika Kärnborg.

I sin pjäs, ”Natascha Kampusch –förr var jag hans apelsinblomma” håller sig Ulrika Kärnborg till det faktiska händelseförloppet även om mycket, exempelvis relationerna inom familjen Kampusch, helt och hållet är fiktion.

Hon fascinerades av Natascha Kampusch styrka men också av de reaktioner hennes öde och oblyga agerande mötte i det österrikiska samhället.

– Den här pjäsen handlar om hur media reagerar, men också hennes närmaste, vårdpersonalen och allmänheten.

– I Österrike blev hon först vald till årets kvinna, sedan blev det en massa ståhej över att hon var för tuff, att hon försökte tjäna pengar på sitt varumärke.

Har du själv varit i kontakt med henne?

– Nej. Om jag hade velat dramatisera hennes bok hade det varit relevant, men min pjäs handlar mer om reaktionerna och om omvärldens blick på själva fallet. Om blandningen av sensationslystnad och medlidande.

– Alla har vi någon gång känt oss utsatta och utlämnade som barn även om det absolut inte varit av de här dimensionerna. Ändå blir det en stark bas för identifikation.

Mer läsning

Annons