Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

I ett mellanland av dröm och verklighet

/

”Drömmar kan vara så kraftfulla” utbrister Selma som ligger på ett BB och hamnar i något slags mellanland av psykos, dröm och verklighet medan hon väntar på att få reda på vad som hänt med sin nyfödde pojke.

Annons

Hennes pojkvän Mark sedan tio år tillbaka är ännu inte på plats när Elka dyker upp. Elka är sprungen ur turkisk mytologi och handlar om en kvinna som påstods ta livet av nyblivna mödrar för att sedan beslagta deras barn direkt efter förlossningen. Ett slags liekvinna om man så vill. Kathryn Hunter är som Elka inte helt olik Keith Richards som Jack Sparrows pappa Captain Teague i Pirates of the Carribean-filmerna.

Under en timme på Gävle teatern bevittnar vi ett medryckande drama där Selma och Elka delar erfarenheter och historier med varandra på en sjukhusbrits i förorten Hackney (här översatt till Södertälje sjukhus) utanför London. Mötet dem emellan är ett möte mellan det moderna och det uråldriga. Selma lever i förnekelse i mycket i sitt liv och ursäktar ofta sina moderna problem som Elka konfronterar henne med.

Eftersom pjäsen framförs på engelska så är all dialog textad ovanför scenen. Ett bra stöd kanske, men jag vet inte jag, textandet kändes mest irriterande. Speciellt som det i tid och otid hamnade antingen efter eller före dialogen. Då kunde det lika gärna kvitta.

Det här är en suggestiv och klaustrofobisk pjäs med snygga iscensättningar av ett mardrömsland. I dialogen bränner det bitvis till när Elkas rättframhet river sår i Selmas dåliga samvete och de förnekelser det kan innebära att vara en modern människa. Det bränner till rejält när Selma får höra sin kille Mark klaga på deras förhållande inför sjukhussystern Claire och blottar en milsvid spricka mellan dem. Då är det hudlöst drama på hög nivå.

”The Mare Rider” är en mörk och bitvis väldigt nedslående pjäs men som avslutas med en liten ljusstrimma av hopp. Vi gör inte alltid rätt men vi gör så gott vi kan.

Mer läsning

Annons