Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Livsåskådning som pjäs

/
  • Finns kärleksbudskapet över huvud taget? Eller är julen bara ett kommersiellt jippo? Det är frågor som ställs i Folkteaterns föreställning ”Happyland 1979”, som spelas i samarbete med Stadsmissionen ända fram till jul i S:t Johanneskyrkan i Göteborg.
  • Med Kim Lantz som regissör och initiativtagare ger Folkteatern Kent Anderssons och Lennart Hjulströms succépjäs ”Happyland” från 1979 i S:t Johanneskyrkan. ”Jag hoppas att publiken kan se nutiden i dåtiden. Att frågorna vi ställer är desamma”, säger Kim Lantz.

När Folkteatern sätter upp "Happyland 1979" syns alla ingredienser i ett klassiskt julspel på scen. Änglar, vise män och Jesusbarnet.

Regissören Kim Lantz konstaterar att pjäsens existentiella tema är lika aktuellt nu som när den skrevs för över 30 år sedan.

Annons

Spelplatsen är S:t Johanneskyrkan i Göteborg, Stadsmissionens egen kyrka, där arbetet för hemlösa och samhällets utslagna är en del av vardagen.

Förra året inleddes ett samarbete med Folkteatern och först ut var en fullkomligt succéartad version av ”Breaking the Waves”.

Nu är det dags igen. Den här gången handlar det om att ruska liv i Kent Anderssons och Lennart Hjulströms pjäs ”Happyland”, skriven direkt för Folkteatern 1979 och som spelades en hel säsong för nästan fulla hus – men som aldrig mer har spelats sedan dess.

– Jag trodde den var död och begraven, men när jag av en slump kom över pjäsen igen upptäckte jag att den inte alls var så dammig som jag hade trott, säger regissören Kim Lantz, som själv var med och spelade hemlöst barn i originaluppsättningen.

Föreställningens yttre ram är enkel. Det handlar om en skådespelargrupp som ska repetera ett julspel, men blir störda av ett stort elbolag som kommer in och börjar julpynta i kyrkan.

– Sedan dyker ett helt persongalleri upp och genom dem berättas det om samhället vi lever i, de drömmar vi drömmer och vilka rätt och fel vi har som människor. Det ska vara roligt, men med ett allvar på djupet, säger Kim Lantz och fortsätter:

– Jag har hört mig själv säga att det är en livsåskådningspjäs, och ja, det stämmer nog rätt bra.

Han poängterar att de frågor pjäsen tar upp är typiska för Kent Anderssons produktion.

– Vårt ansvar för livet och vårt ansvar för varandra var grundfrågor han jobbade med i text efter text. Och på det följer förstås en massa frågor om solidaritet, framtidstro, lojalitet, ärlighet, moral och etik. Hela scoutboken, säger Kim Lantz och skrattar lite.

När ”Happyland” gjordes första gången var det med några av Sveriges mest kända skådespelare på scen. Men i stället för Tomas von Brömssen, Iwar Wiklander och Gerd Hegnell består ensemblen 2012 av ett 40-tal amatörskådespelare.

– Några av skådespelarna var med i ”Breaking the Waves”, andra inte. De har olika grad av teatererfarenhet, med desto högre grad av livserfarenhet. Här kan du hitta allt, högt och lågt. Jag har aldrig tidigare arbetat med en så blandad ensemble, säger Kim Lantz.

Att föreställningen ges i en kyrka tycker han lägger en extra dimension till pjäsens innehåll.

– En kyrka är en bra plats för reflektion och eftertanke, även om man inte är troende. Att det sedan är Stadsmissionens kyrka ger det hela ytterligare en dimension. Vill man se hur det svenska samhället ser ut är det här en bra plats att komma till, säger Kim Lantz.

Camilla Adolfsson/TT Spektra

Mer läsning

Annons