Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Plats på scen för Wagner, Werther och Khemiri

/
  • Susanna Levonen gör rollen som Senta i Richard Wagners ”Den flygande holländaren” på Folkoperan i Stockholm i vår.

Om 2012 var Strindbergs år, så tillhör 2013 Wagner, Werther – och Jonas Hassen Khemiri. Tillsammans präglar de scenkonsten under våren.

Annons

Alla älskar en jubilar, oavsett om denne någon skulle ha fyllt 100 eller 200 år. I år kvalar Wagner, Verdi och Benjamin Britten in bland de storheter som hyllas på operascener över hela världen. I Sverige riktas mest fokus mot den grandiose tyske tonsättaren, som bland annat tolkas av Charlotte Engelkes på Helsingborgs stadsteater i vår.

Lika tysk och minst lika storslagen är Johann Wolfgang von Goethes romantiska brevroman ”Den unge Werthers lidanden”. Werthers olyckliga kärlek, depression och ödesmättade självmord har, trots att berättelsen utspelas för snart 250 år sedan, uppenbara beröringspunkter med nutiden. Inte mindre än tre scener tolkar boken under våren.

– ”Unge Werthers lidanden” är en ganska bisarr historia om kärlek och brott mot konventioner. Att hålla upp Werthers självupptagenhet som en spegel gentemot dagens ungdomar kan kanske få någon att reflektera nyktert över sitt eget varande, säger koreografen Örjan Andersson som sätter upp den dansanta ”Werther” på Unga Dramaten, med premiär den 2 februari.

Klassikerna har en säker plats på teaterrepertoaren, men frågan är om Henrik Ibsen eller William Shakespeare skulle ha känt igen ”Hedda Gabler” i Farnaz Arbabis tappning på Uppsala stadsteater eller ”Romeo och Julia” i Mats Eks version för Kungliga Operan i Stockholm?

Samtidigt fortsätter verklighetstrenden på teatern. Flera av vårens föreställningar bygger på dokumentärt material. Ibland med en humoristisk touche som i Rikard Bergqvists musikal ”Carmencita Rockefeller” om en hårfrisörska som svindlar skjortan av den sydsvenska societeten, andra gånger med bråddjupt allvar. Det sistnämnda står Unga Klara i Stockholm för med pjäsen ”Marisol”. Den handlar om Marisol Vallé, 20 år, som tog jobbet ingen annan vågade ta sig an: som polischef i det hårt brottsbelastade mexikanska samhället Parexedes G Guerrero i Mexiko.

Verkligheten är också i högsta grad en utgångspunkt för Jonas Hassen Khemiris dramer. I vår spelas hans ”Apatiska för nybörjare” på två scener, samtidigt som ”Jag ringer mina bröder” får urpremiär på Malmö stadsteater. Han är glad och smickrad över att befinna sig i samma finrum som Wagner och Werther i vår – och framhåller att han uppskattar att se hur olika regissörer kan tolka samma text.

– Något som på en scen resulterar i gapflabb kan bli supersorgligt i nästa uppsättning. Mina pjäser handlar ju mycket om rollspel och språk och därför är det alltid inspirerande att se hur olika regissörer och skådespelare adopterar mina ord och uppfostrar dem till att bli helt olika personer.

– Ibland är pjäserna bråkiga tonåringar och ibland välartade byråkrater. Jag föredrar uppsättningar som revolterar mot mina ord.

Jonas Hassen Khemiri är en dramatiker vars alster spelas flitigt på teaterscenen i vår.

Mer läsning

Annons