Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Skarp seriehumor som teater

/
  • Den bästa kvinnan (Eva Rexed), Rockkillen (Louise Löwenberg), Krabban (Malin Cederblad) och Theo Varmkorven (Johannes Wanselow) är fyra av karaktärerna i ”Vårens nyckelord är ångvält”. Längst fram syns regissören Maja Salomonsson. Foto: Erika Josefsson

Gävlefödda tecknaren och radioprataren Nanna Johansson går från klarhet till klarhet. Nu översätter Riksteatern hennes, Nina Hemmingssons och Sara Granérs udda seriekaraktärer till teater.

Annons

I ”Vårens nyckelord är ångvält” översätter Riksteatern tre skarpa serietecknares råa humor till teaterscenen. Mellan bajamajorna på en stadsfestival samlas några udda men välbekanta figurer.

Den cykelhjälmsrustade familjen Moberg personifierar alla självförhärligande familjer, de bitska tanterna inger hopp och världens lessnaste emosar skulle kunna bo i vilken svensk stad som helst.

De är alla karaktärer hämtade från seriealbum av Nina Hemmingsson, Nanna Johansson eller Sara Granér. Den sistnämnda har även ritat killarna som i Riksteaterns föreställning kliver upp på stadsfestivalens stora scen och slår sig för bröstet: ”Det var vi som aldrig sa hora”.

Formuleringen ekar välbekant och är, även om det aldrig sägs här, densamma som titeln på journalisten Ronnie Sandahls uppmärksammade debutroman som kom för några år sedan.

– Det är många jätteschyssta killar som de senaste åren har fått sitta i TV-soffor och prata om vilka feminister de är, det är något lite beskt i det, säger regissören Maja Salomonsson.

Ångvälten är resultatet av ett tätt samarbete mellan regissör, manusförfattare och scenograf. Maja Salomonsson talar om en hybridföreställning där ovanligt mycket jobb har lagts ner på det formmässiga i försök att fånga inte bara texterna utan även något av svärtan och ångesten i de tre serietecknarnas respektive bildspråk. Stadsfestivalens solkighet tränger igenom glättiga sponsorballonger.

– Vi har inspirerats av tonen i de här serierna. De är en skildring av en postmodern värld, tiden är pulveriserad i en mängd ögonblick.

Bättre än kanske något annat forum har den nya generationens svenska serietecknare också lyckats med sin politiska satir.

– De är råpolitiska och samtidigt väldigt roliga, det finns ett slags aggressivitet som kommer fram i tecknandet.

De fyra skådespelarna gör sammanlagt 18 roller. Malin Cederbladh växlar ständigt och snabbt mellan fyra, vilket betyder 24 perukbyten på en timme och 40 minuter.

– Man kan ju välja att se det här som ett smatter av oneliners men jag har försökt koncentrera mig på att få fatt i karaktärerna. Vem är det som säger så här? Vi försöker gör figurerna med allvar, säger Malin Cederbladh.

Erika Josefsson/TT Spektra

Mer läsning

Annons