Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tecken i tiden

/

En gång har jag sett Tyst Teater, på Riksteatern i Hallunda och de gav Norén.

Annons

Det var lika märkligt som storslaget, en hörande skådespelare översatte men jag vet att upplevelsen hade funnits där ändå.

Just nu åker Gunilla Vestin Wallin, välkänd skådespelare i Tyst Teater i 35 år, runt med enpersonsföreställningen ”Kärlek, Drömmar och Fjärilar”.

Den bygger runt poetiska texter av såväl Tranströmer som amerikansk teckenspråkspoesi av Clayton Valli, Karin Boye och den kinesiska poeten Tzu Yeh, Katarina Johansson, som var en poet med dövblindhet och Shakespeare.

Det ger en lika intim som inbjudande föreställning som riktar sig till en äldre teckenspråkig och döv publik. Den spelas på äldreboenden och dövföreningar, den här dan i Tullbomsgårdens källare i Gävle. Vi hörande lånar en iPod när Gunilla Vestin Wallin äntrar den provisoriska scenen: Lång, mild, pratglad. Energin går inte att ta miste på.

Med lätthet och färg, glädje och frenesi tar hon oss genom diktens olika landskap, vi möter åtrån, döden och alla fjärilarna – metaforen för livets flyktighet och skönhet. Och så tecknet för istappar som är kongenialt!

Här berättar Gunilla Vestin Wallin också om sitt eget liv som icke hörande, om åldrandet, besvikelser och fördomar, spränger in det som tankeväckare mellan strofer och kärleksbudskap.

Just den här dagen finns ingen tolk på plats så vi har bestämt att sköta intervjun per mail – och plötsligt kommer insikten om vilket fantastiskt redskap det är, mailen, på mer än ett sätt!

Sanna Wikström: Ett sånt noggrant urval av text, är det ditt?

Gunilla Vestin Wallin: Ja, efter samtal och förslag från flera vänner och kolleger. Jag gav respons på olika förslag, bland annat från dramaturg Anders Duus och regissör Debbie Z Rennie. I slutändan var det jag som bestämde vilka dikter som skulle vara med.

– Det var Josette Bushell-Mingo, konstnärlig ledare på Riksteaterns Tyst Teater, som kom med det första förslaget till föreställningen.

SW: Hur ser du på teckenspråket? Absolut nödvändigt, förstår jag, men i teatern just? På vilket sätt berikar det?

GVW: Att föreställningar kan uttryckas i andra språkformer än enbart talade språk. Jag tror att Tranströmer skulle vara nyfiken på hur hans dikter tolkas på teckenspråk. För honom skulle det nog vara berikande.

SW: Det fanns mitt i all fantastisk poesi en härligt politisk udd – din egen förstår jag! – i föreställningen också. Hur ser du på dövas ”situation” i dag om du jämför med när du växte upp?

GVW: Dövas situation är förstås bättre i dag. Många döva har större möjligheter att utveckla sig själva. Teckenspråket har intagit större plats i samhället. Men det finns fortfarande brister. Som jag sa i föreställningen är det otillfredsställande med teckenspråk inom åldringsvården.

SW: Du slutar nu på Tyst Teater fattade jag det rätt? Vad ska du göra, mer än åka mc, som du berättade i föreställningen?

GVW: Jag ska måla.

SW: Kan du sammanfatta dina år på Tyst Teater med några få ord?

GVW: Lärorikt, stimulerande, rika erfarenheter!

Tecken- språket har intagit större plats i samhället. Men det finns fortfarande brister.

Mer läsning

Annons