Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vad som är och gör en kvinna

/

Annons

Marianne Fredrikssons läsekrets är inte bara stor här hemma i Sverige, hennes böcker kan skryta med en internationell vidd. Därför är kvällens uppsättning av ”Anna, Hanna och Johanna”av holländsk härstamning. Det är en tolkning av boken med samma namn, eller en komprimering om man så vill. Man kan kalla det för en anpassning till teaterns villkor och en tidsrymd som endast spänner över två och en halv timme. Grunden för skådespelet är inte helt olikt de gamla eposen från antiken.
Det handlar om och moderskap, men också om hur det är att vara en dotter. Historien som tar sin början i det sena 1800-talets Dalsland är till för att förklara och gå igenom vad som gör en människa, i detta fall en kvinna, till vem hon var, är och slutar som.
Ömma porträtt målas upp, fyllda av kärlek och drömmar. Det är starka kvinnor med visioner, längtan och glädje. Dessa fenomen lyckas dock omvärldens ofta allt för kalla hand tukta tills lusten övergår till bitterhet, kyla och oförstånd. Innan vi slungas in i dåtiden befinner sig pjäsens främsta protagonist Anna i nutiden vid sin döende och senila mors sida, modern som var dotter till Hanna från Dalsland.
Modern Johannas inre monologer beskriver livets tillstånd med ett barns klarsynthet, en uppgiven och slutgiltig dom över livets tillstånd och dödens påtaglighet utan distraktioner. Samtidigt våndas Dottern, som nu även själv är mor till en flicka, över livets, kärlekens och världens flyktighet. Hon tänker på hur inget blev som det borde och om hur allt det där man borde ha sagt och gjort inte kom ut riktigt som det skulle. Männen våldtar och är hårda, men kan också vara förstående och känna kärlek till kvinnan. Detta är sett ur ett kvinnoperspektiv, men mannen utelämnas inte helt. Han har en roll, om så blott en biroll.
Det är ett drama av tragikomisk kaliber, ett drama om självupplevda våndor och underbar lycka. Dessa känslor dansas fram och skämtas plumpt om i banala men ofta träffsäkra skämt. De tre kvinnornas historier knyts ihop av filosofiska utläggningar av poetiska mått. Världens tillstånd som en allegori till människans, hur allt hänger ihop och hur man inte blir klok på det.
Allt ryms här - klasskampen, kvinnokampen, människokampen, sorgekampen och kärlekens kamp.
Det är inte lätt när det är svårt men det känns skönt att få bearbeta det. Det är en bild av en komplex värld, en skön bild av sådant som är svårt att hantera. Anna är den moderna kvinnan, fri från mannens maktbojor, men inte fri från kärleken, moderskapet och sin historia. Ingen människa är helt frigjord, det är därför vi behöver varandra –mamma, pappa, vänner, kärleken.
Vi är varken olyckliga eller lyckliga, vi är människor och vi måste få det att fungera.
Det finns något vackert i vårt beroende av varandra. Denna överalltspännande livsfilosofi i form av drama och komik på Gävle teaters scen framförs skickligt och smidigt av en ensemble av endast sju aktörer. Rollerna är många fler och scenografin ständigt skiftande på ett högst graciöst sätt.
Inget stör detta fulländade livsepos framfart.
En tänkvärd, gripande och rolig föreställning av livet som det är och alltid kommer att vara.
Ludvig Blix

Mer läsning

Annons