Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Tennis och Mellanöstern

Annons

Det ska spelas tennis i Malmö. Davis Cup. Sverige mot Israel. Inför tomma läktare
Nej, det är inget skämt.
Hotbilden är för stor, påstår Fritidsnämnden där nere sedan de tagit del av polisens bedömning.
Kanske är det så.
Bortåt 10. 000 personer väntas demonstrera. Bland dem finns de som vill ha bråk och till varje pris vill stoppa matchen. De döljer sig gärna bakom bokstavskombinationen AFA.
Så här beskriver Nils Schwartz fenomenet på Expressens kultursida i går:
"Adrenalinstinna afahannar och andra femtekolonnare från den så kallade autonoma 'vänstern' kommer att förvandla också den här demonstrationen till samma destruktiva självändamål och rituella polisslagsmål som de gör med alla andra manifestationer, där de kan smyga med i massan."
Jag kan förstå hotbilden. Samtidigt som man då ger efter inför hot om våld.

Det märkliga i hela denna affär med bojkott och rop om att "stoppa matchen" är att så många tycks veta exakt vilka som är skurkar och vilka som är änglar.
Själv ser jag hela konflikten - så mångårig! - i Mellanöstern som en tragedi.
Idel förlorare. Vem kan säga vem som har "rätt"?
Jag förstår, mer eller mindre, bägge sidor. Så är det med tragedier.
Ja förstår israelerna som bestämt sig för att inte frivilligt gå in i ugnarna igen. Som bestämt sig för att inte, som under andra världskriget, återigen bli offer. Då hotade nazisterna med att utrota judarna från jordens yta.
Överdrifter, sa omvärlden. Propaganda. Tom retorik.
Vi vet vad som skedde: Sex miljoner judar fick sätta livet till.
Nu skriker nya grupper samma typ av slagord. Kasta judarna i havet.
Propaganda? Överdrifter? Tom retorik?
Ja kanske. Men om inte...
Det har ju hänt förr.
Så de ger sig inte. Ju mer motstånd ju säkrare blir de på att de har rätt.
Och ju mer bomber Israel fäller över Gaza ju säkrare blir Israels motståndare på att de har rätt.
Två fiender rustar sig med bomber och retorik. Ska striderna aldrig ta slut?
Vanliga människor på Gazaremsan, i Israel, som vill ha fred - sådana finns också - är bestörta.
Tänk då, att svenska politiker, och helt vanliga svenskar, den fredliga delen av "demonstranter" är så styva i korken att de vet precis vems felet är. Att våldsverkarna "vet" det är ju mindre märkligt. Det tjänar ju deras sak. Bråkets i sig.
Visst, Israel har överreagerat på Hamas våld.
Men om nu historien vittnar...
Och så har några stackars tennisspelare, allt annat än styva i korken, hamnat mitt i hetluften.
För att andra ska få spela Allan.
Jag ser inga segrare. Men jag är rädd för vad som kan ske. Minns München 1972 då Israels OS-trupp slaktades av terrorister.
Våldet har en benägenhet att triumfera.

Mer läsning

Annons