Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

TV: En frisk vind i litteraturvärlden

/
  • Framme hos Dagerman. Författaren och aktivisten Nawal El Saadawi tar emot pressen i Dagermanrummet. På plats är också Arne Ruth, ordförande i juryn som tilldelat henne årets Dagermanpris. Det delas ut vid en ceremoni i morgon lördag.
  • På tisdagen invigde Nawal El Saadawi Dagermanseminariet på Högskolan i Gävle.

– Jag lever revolutionen, säger hon. När vi stod tillsammans på Tahrirtorget gick en 70-årig dröm i uppfyllelse.

Läs intervjun och se ett TV-klipp där Dagermanpristagaren Nawal El Saadawi berättar hur orättvisorna ska lösas.

Annons

Det finns ett drag av världshistoria över årets Dagermanpristagare. Nawal El Saadawi kommer direkt från kraftmätningarnas Kairo. 80 år gammal är hon som en ung, frisk vind i diskussionerna kring liv och litteratur. I tisdags instiftade hon Dagermanseminariet vid Högskolan i Gävle. Dagen därpå mötte hon pressen på Laxön inför det Dagermanpris på 50 000 kronor hon ska te emot i morgon, lördag,

Nawal El Saadawi har ett hårt schema i Sverige och det märks att hon tröttas av evenemangen.

– Jag bryr mig inte om ålder. Genom att särskilja oss på grund av ålder håller det patriarkala systemet oss i schack. Jag blir mer och mer revolutionär ju äldre jag blir. Men kroppen – det är något annat.

Hon är hoppfull inför framtiden, trots de senaste månadernas kontrarevolution i Egypten, med tillhörande hårdnande samhällsklimat, inte minst mot kvinnor.

– Hoppet och enigheten är det enda vi har. Vi måste enas igen, över de gränser som skapas av kön, ålder, etnicitet. Hopp ger kraft och liv. Förtvivlan dödar.

Hon menar att händelserna i Egypten förändrade henne i grunden, till en bättre människa och till en annan sorts författare.

– Romanen jag skrev på låg halvfärdig när revolutionen svepte in. När jag skulle fortsätta skriva såg jag att den var omöjlig. Allt hade förändrats. Också jag.

Hon har skrivit ett tiotal romaner, och en rad noveller, flera pjäser, en lång memoarserie och många debattböcker. Sex romaner är översatta till svenska. Men på universiteten runt om i världen föreläser hon inte främst om litteratur, utan om kreativitet och politiskt motstånd. Det är två storheter som hör ihop, menar hon.

Och hemma i lägenheten i Kairo samlas varje månad en stor grupp ungdomar för att tillsammans med henne diskutera det hon är förbjuden att tala om i egyptisk media och på egyptiska universitet: litteratur och liv.

På Högskolan i Gävle uppmanade hon alla i den fullsatta föreläsningssalen att förhålla sig skeptiskt till högre utbildning. Den fragmentiserade kunskapen som universiteten befrämjar gör människor oförmögna att tänka fritt, sa hon.

– Universiteten bygger på gamla patriarkala maktordningar, om vem som får tala, och när.

Sammankomsten blev en ofrivillig illustration till hennes ord. Alldeles för många män talade alldeles för länge och avbröt alldeles för ofta. Programmet var drygt en timme långt, men huvudpersonen själv fick vänta 28 minuter innan hon ens fick ordet.

Men när hon väl hade mikrofonen – då ändrade hela rummet karaktär.

Mer läsning

Annons