Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ut och upptäck!

/

Det är sommar och i barnböckerna skuttar upptäcktslustan runt, småkryp och strandfynd ska undersökas och ornitologihajpen har nått barnen. Lisa Pehrsdotter läser bilderböcker med djur och natur i fokus.

Annons

Ulf Nilsson, med massor av barn- och ungdomsböcker på sitt cv, har skrivit en helt personlig fågelspaningsbok, ”Se fåglar” (Bonnier Carlsen). Oskar Jansson har illustrerat.

Det är en forskningsresa som börjar på balkongen. Vilka fågelgrannar har man? Ulf Nilsson ser tornseglare, skator, duvor… Han letar spår på gården och tittar närmare på fjädrar och fågelspillning. Hälsar på i radhustäppan och lär sig mer om lövsångare. Går ut i skogen och på stranden och går igenom formen på vingar och näbbar och hittar rovfåglar. Funderar över fåglarnas liv på vinter och räknar ut hur långt de flyger under ett helt fågelliv.

Och anslaget fungerar alldeles utmärkt, det barn och den förälder som inte blir sugen på att ge sig ut (åtminstone på balkongen) finns inte. Det handlar inte om att samla kryss, utan om att se och lyssna och upptäcka vad som finns här alldeles i närheten. För att sedan kanske bli så pass nyfiken att skogen lockar, och vem vet, snart står man kanske där med kikaren och kryssar för fullt.

Björn Bergenholtz, som förra året fick Carl von Linné-plaketten, barnbokens stora fackbokspris, har också skrivit om fåglar förut. Han listar 25 saker i sina faktaspäckade men underhållande böcker och i vårens utgivning finns ”Känn igen 25 myror och andra småkryp” och ”Känn igen 25 strandfynd” (Rabén & Sjögren) och i myrboken kan man till exempel lära sig att myror är väldigt starka, det är som att en mamma eller pappa skulle bära en bil på ryggen i jämförelse, kom ihåget: ”Gräshoppor har korta antenner. Vårtbitare har låååååååååånga”, och att ingen mångfoting har tusen fötter och därför inte kallas för tusenfotingar längre, och att de rullar ihop sig som en ”liten, liten kanelbulle” när de blir rädda.

Strandfynden är inte lika roliga, om man inte råkar bo på västkusten. Där finns ju de allra flesta, musslor, maneter och sånt. Men uppmaningen att sakta gå längs stranden och kanske plaska lite i vattnet och samtidigt spana efter fynd är ju lätt att anamma vilken kustremsa man än har tillgång till.

”Kryp som är små var då” (Bonnier Carlsen) är Grethe Rottbälls och Anna-Karin Garhamns rimmade bok om olika smådjur och var de kan tänkas finnas nånstans. Myggor, sniglar och bladlöss finns på pannan, i fickan eller på blåklockspromenad. I slutet av boken färgsorteras ytterligare en massa småkryp, som finns med på bilderna tidigare i boken. Så det är bara att börja om och leta. Detektivarbetet är förstås kul, men rimmen känns lite tillkämpade ibland.

Masken och flugan presenterar sig i Elie Gravels böcker (Lilla Piratförlaget) som heter just så (i serien ”De små äckliga” – enligt förlaget bildade Elise Gravel Föreningen för de små äckligas försvar redan som barn) och även om allra helst flugan verkligen framstår som rätt äcklig är det med stor humor i både text och bild som detta skildras: Husflugan beställer in soptunnesoppa och bajsblöja med rutten tomatsås på restaurang, eftersom flugan verkligen har dålig smak när det gäller mat, och daggmasken försäkrar att den är jätteäcklig när det kommer på tal att vissa människor äter maskar.

Och mera djur:

Alla möjliga sorters djur, från den minsta grodan ända till den största elefanten finns med i Tomoko Ohmuras ”Ställ dig i kö!” (Lilla Piratförlaget) som förvisso inte är nån utforskar- eller faktabok. Däremot är det en rolig liten berättelse om 50 djur som försöker hålla sams i kön innan de slutligen får åka Jumboturen, på en jättestor val.

I Barbro Lindgrens och Camilla Engmans ”Vi leker att vi är pippifåglar” (Rabén & Sjögren) är det två barn som förvandlas till fåglar och ger sig ut på äventyr, de flyger vilse och får slut på bränsle men landar rätt så småningom. Barbro Lindgren fångar ju fantasin och leken precis så fri som den är utifrån en upphittad fjäder, Camilla Engman målar i milda färger och sätter näbbar och vingar på barnen.

Krokodilen som hoppar av en cirkus och hamnar i skogen i ”Hugo – elak, blodtörstig och jättefarlig?” (Bonnier Carlsen) har problem att skaffa vänner. Alla tror att han är jättefarlig. Men när han räddar vildsvinsungarna från att bli påkörda får han äntligen lite kontakt med de andra djuren. Mia Nilsson skriver enkelt och med stillsam humor om främlingskap och hur man inte vet hurdan nån är förrän man träffats och börjat prata.

Det är fullt med djur men ingen text alls i Thé Tjong-Khings ”Var är tårtan?” (En bok för alla) som börjar med att herr och fru Hund blir av med sin tårta och sen hinner det hända många, många saker innan det blir tårtkalas. Sötast är nog kameleonten (lite klurig att få syn på) på väg med blommor till sin partner.

Stian Hole har en alldeles speciell collageteknik som gör hans böcker till nåt som liknar minnesalbum. I ”Den gamle mannen och valen” (Alfabeta) skriver och illustrerar han på den allra finaste poetiska vis om gamlingen som blev osams med sin bror för länge, länge sedan och till slut tar kontakt med honom igen för att rädda en strandad val (ja, ett djur alltså).

Annons