Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vattnet i Golan

Annons

Elias, den palestinske guiden, papper är godkända över gränsen Västbanken/Israel men natten ska spenderas bakom muren på Västbanken så när Elias för några dagar med mellanliggande nätter följer oss till Nasaret bryter han mot reglerna. Palestinierna har låsts in i ett formidabelt system av förordningar, tillstånd byråkrati, stämplar, formulär, institutionaliserad makt byggd så den ser ut seriöst menad. Norra Israel är annorlunda med mer vatten, frodiga jordbruk, skog. På programmet – Golan. Golan är sydvästra Syrien, av Israel annekterat 1967. I sju år var jag syrier, säger doktor Tayseer som föredrar Golan för oss, men sen blev det krig och nu är definitionen på befolkningen i Golan ”druser”, en icke-beteckning påhittad av besattheten att klassificera, definiera, belägga med bestämmelser utifrån blod som är det centrala i staten Israels styrelseskick.

Geografiska fenomen som Drift valleysprickan som börjar i södra Turkiet och genom Jordandalen ger upphov till jordens lägsta punkter under havsnivån och slutar i Kenya, ger landskapet en upphöjd och oförliknelig dramatik med brant stigande berg, överallt berg, berg, högslätter, isolerade dalar där vindarna tystnar och från vilka som från botten av en gryta det omkringliggande landskapet överblickas.

Mot Golan styrande lämnar vi öknens blekfega färger; äntligen skog. I de här trakterna inte hemmahörande pinjerna och snabbväxande (australiska) eukalyptus som hotar miljön, växte förr cypresser med sitt hårda trä, plataner, terebinter, ekar; oräkneliga arter av ek i enastående skogar i historiska Palestina.

Turkarna drog järnvägen och kalhögg, man sa av nödvändighet. I ett naturligt regnfattigt område behövs träden för ett ekologiskt sammanhang och avskogat törstar Israel kontinuerligt. Några naturliga vattenreservoarer finns inte, områdets vatten finns västerut som när Israel av stormakterna tilldelades land låg under Jordaniens eller Syriens kontroll.

Numera är de här områdena på Västbanken och Golanhöjderna kontrollerade, annekterade eller ockuperade av Israel, Israel behöver vatten, Israel gör av med mycket vatten. Med jordbrukens konstbevattningar,, städernas parkanläggningar, befolkningens västerländska levnadsstandard med krav på oupphörlig och fri tillgång till vatten gör en jude av med sjutton gånger mer vatten än en arab, säger doktor Tayseer.

Doktor Tayseer presenterar turisterna siffror: nederbörd; bergskedjan Hermon i Golan har en årsnederbörd på 1500 mm2, motsvarande siffra för Elat, Israels hamn i Röda havet är 35 mm2.

Annekteringen av Golan är inte möjlig att undvika. 95 procent av syrierna som bodde här lämnade 1967 sina städer, sina byar och sina högproduktiva gårdar. Av 130 000 blev 6396 kvar. Ockupationens fulla synlighet i bosättningar började direkt efter kriget men planen 50 000 innehavare av israeliska pass i Golan på tio år har stannat på 18 000 (på fyrtio år).

Israels från utlandet importerade medborgare ofta från Ryssland, föredrar kusten framför bergen i Golan. Golans betydelse för de angränsande länderna ända ner till Egypten kan inte underskattas.Smältvattnet från Golans vintertid snörika berg fyller på våren Jordan, sommartid fyller regnvatten på Israels huvudvattenreservoar. Tiberiassjön som försörjer till och med i Negevöknen belägna bosättningar med tiotals mil långa särskilt för vatten byggda pipelines, National Water Carrier.

Inneslutningen av Tiberiassjön inom nya (olagliga) gränser (1967) har gett Israel totalkontroll över områdets vattenresurser som är stora resurser. När doktor Tayseer säger att Israel planerar vattenexport till Syrien anar turisterna problem i framtida fredsförhandlingar. Allt vatten i Golan tillhör israeliska staten. I de karaktäristiskt avrundade sänkorna med sluttande sidor och öppna vyer mot nästa pass som bebyggs av syrier och som går att se från Golans slingrande bergsvägar, finns de här traditionella vattenreservoarerna vari regnvatten samlas, varigenom Golans byar tillförsäkrade sig färskvatten också under torrperioder.

Men byggande av vattenreservoarer är inte längre tillåtet. Vi får upprepa oss; allt vatten i Golan tillhör israeliska staten. Regnvattnet också. I Golans välmående byar som odlade präktig åkerjord, skötte paradisiska frukträdgårdar och kastade sina nät i den fiskrika Tiberiassjön som en gång lärljungarna, har landminor gjort omgivningarna dödliga och den israeliska militära närvaron ända in i centrum av samhällena till en ständig påminnelse om ockupationsvillkor, maktvillkor.

Men syrierna klarar kampen bättre än palestinierna. Doktor Tayseer är nöjd när han förklarar. Kulturprogram, hälsoprogram, program för utveckling och undervisning, samarbete mellan syrier men aldrig med israeler. Vi känner fienden, säger doktor Tayseer. Vi planeterar träd – olivträd, äppelträd. Israelisk militär rycker upp träden eller hugger ner dem. Vi planterar igen, någon måste ge sig, vi ger oss inte.

Sverige som inte fört någon utrikespolitik sedan Olof Palmes tid och som inte har några betydelsefulla medier med åsikter, har glömt ockupationen av Golan.

Lena Thomsson

Mer läsning

Annons