Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilka får höras i HiG:s seminarieserie om demokrati?

KOMMENTAR: I Stig Dagermans anda arrangerar Högskolan i Gävle i höst en seminarieserie om hotet mot demokratin. Kristian Ekenberg var på plats under den första träffen.

Annons

En förvånansvärt stor skara människor har samlats i Högskolan i Gävles bibliotek för att lyssna till första seminariet i serien ”Hur skapar vi en hållbar demokrati?”. Ett tecken på att oron för demokratin lever även utanför debatt- och kultursidor.

Men vilka är det som kommer till ett seminarium mitt på dagen om hotet mot demokratin?Gissningsvis människor som delar hyfsat lika värderingar.

Läs mer: Stina Oscarson berättar om seminarieserien om demokrati

Inför seminariet läste jag i mitt sociala medier-flöde åsikter om att de medverkande är en homogen skara, med undertexten att de är ”vänster”. Jag vet inte nödvändigtvis om det stämmer. Konstnären Makode Linde erkänner i sitt inledningsanförande att han visserligen är uppväxt med kulturvänsterns åsikter, men numera snarare nickar gillande när han läser nyliberala debattörer.

Frågan är hur man bjuder in någon till ett samtal som helst ser att ett sådant samtal inte existerar.

Däremot kan nog de medverkande med stor säkerhet sägas tillhöra skaran som står upp för ett demokratiskt samhälle, oavsett om de är blå eller röda. Någonting man inte kan vara säker på i dag. Moderatorn Stina Oscarson refererar i sitt anförande till hur stor ökning det har varit under senare år i antalet amerikaner som svarar ja på frågan om de föredrar militärstyre framför demokrati.

Jag fastnar för en fråga som ställs under seminariet: ”Vad skulle hända om man ger utrymme till dem som inte pratar och tänker rätt?”

Makode Linde är säkert tänkt att vara seminariets salt, men till och med en provokatör som han står innanför cirkeln.

Förutom Linde medverkar även kulturjournalisten Ulrika Knutson och teaterprofilen Reine Lööf. Den senare arbetar med communityteater, som med samtal och möten vill överbrygga klyftor. Han säger att just detta, bara samtal och möten, kan provocera många. Det ses som ”en stridshandling” av dem som hellre ser konflikt och hat i samhället.

Frågan är hur man bjuder in någon till ett samtal som helst ser att ett sådant samtal inte existerar?

*

Läs mer: Fler krönikor och kommentarer av Kristian Ekenberg

Läs mer: Fler Skärmen-krönikor av Kristian Ekenberg

Mer läsning

Annons