Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vilken kultur vill du satsa en 50-lapp på?

Annons

Skulle du kunna tänka dig att betala en 50-lapp för att få vara med och fördela lite av landstingets kulturpengar?

Femtio kronor i månaden – alltså två billiga fika – är vad det kostar att vara med i utmanaren Crowd Culture.

Crowd Culture (ungefär ”hopens/vimlets/publikens kultur”) är en ny, svensk finansieringsmodell för kulturstöd som sprider sig över världen. Stockholm var först ut och sedan några veckor är också tre svenska regioner med. På kö står Newcastle, liksom Barcelona , Berlin, Freiburg, Graz och Vilnius.

Hjärtat i systemet är en hemsida där man, som medlem, kan lägga upp ett kulturprojekt man vill ha finansiering för. De andra medlemmarna bestämmer, genom att klicka på ikonerna, hur deras pengar ska landa. Landstinget (eller kommunen eller regionen) lägger genast lika mycket till de valda projektet. Femtiolappen får alltså omedelbart en offentlig motfinansiering.

Crowd culture handlar förstås inte bara om pengar utan lika mycket om att skapa lite motdrag i det kulturella finrummets varma gemenskap.

När idén lanserades för några år sedan möttes den av stor misstro. Skulle verkligen medborgarna själva vara med och styra fördelningen? Några menade att det var moderat rikemanspolitik för de få, medan andra såg det som en anarkistisk attack på demokratin. Flera kommuner i Gävleborg erbjöds plattformen i tidigt skede, men tackade nej, vilket de förstås har anledning att ångra.

Bakgrunden till Crowd Culture finns i nobelpristagaren Eleonor Ostroms tankar om självorganiserande nätverk. Hon har undersökt hur människor tillsammans organiserar ekonomiska system för en vardaglig rättvisa. En annan inspiratör är den politiska filosofen Chantal Mouffe, och hennes nätverk ”The New Patrons”. Det är en sammanslutning av konstnärer och samhällsaktörer som arbetar i projekt och för öppna samtal kring konstens strategiska samhällsvärde.

I dag är några tusen svenskar med och styr små flöden av kulturpengar via Crowd Culture. De projekt som hittills finansierats är ofta ganska små, 25 000 eller 50 000 kronor, men de är hårdare profilerade, mera udda än det vanligen understödda.

I den nya kulturpolitiska modellen, som Gävleborg blir en del av 2013, är ordet ”civilsamhälle” ett mantra. Institutioner och kulturtjänstemän är ålagda att hitta nya vägar för att samarbeta med det civila samhället. Men vad är egentligen ett civilsamhälle? De flesta lyfter upp de gamla folkrörelserna som står bakom till exempel Ideell kulturallians, som just fått en Gävleavdelning. Andra tolkar det som kulturens amatörer. Ibland vill också konstnärerna vara med under paraplyet.

Men hittills är Crowd Culture de enda som är modiga nog att låta också hopen/vimlet/publiken – alltså oss – vara med och bestämma.

Mer läsning

Annons