Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Visst behövs ett stadsmuseum!

/

Hans Lindblad, Gävle, är en av dem som reagerat på Arne Øvrelids förslag om att inrätta ett stadsmuseum i Gävle slott. Länsmuseet har bara smulor att ge oss, skriver han.

Artikeln om Arne Øvrelids museitankar publicerades den 6 februari.

Annons

Det vore underbart om Gävle kunde skapa ett riktigt stadsmuseum, placerat i slottet. Jag kan inte annat än applådera Arne Øvrelids förslag. I en enkät i GD är bara det i sammanhanget jäviga länsmuseet emot.

Det är närmast pinsamt att lilla Örnsköldsviks stadshistoria är bättre skildrad på det lokala museet än vad som finns att se i Gävle. Detsamma gäller rader av andra större och mindre städer. Länsmuseet i Gävle kan naturligtvis skylla på att man ska skildra hela länet, även om det också finns ett Hälsinglands museum.

Ett museum ska inte bara visa föremål, utan pedagogiskt söka ge överblick och sammanhang. För mig framstår 1800-talet som Gävles mentala och utvecklingsmässiga storhetstid. Inför mitten av århundradet var Gävle landets största eller näst största rederi- och varvsstad. Kraftgestalter med stort mod och kurage stod upp för frihet och opposition, med A P Landins Norrlandsposten, reformförening och Sveriges enda frihandelsförening.

I ingen annan svensk stad har så många religionsfrihets- och väckelseledare fått sin skolning. Det var starka band mellan fria religiösa församlingar och nyföretagande, särskilt under det expansiva 70-talet. Det var här utvandringen till Amerika inleddes. En skolstad men också starka folkbildningsrörelser. Bara Göteborg tycks ha varit ungefär lika öppet för internationella impulser och kontakter, men Göteborg blev aldrig lika framstående folkrörelsestad som Gävle. Mer än på andra håll fanns här demokratiskt sinnade med oräddhet, skaparlust och framstegsoptimism.

Den som besöker museet i Gävle får bara smulor av detta, men inget försök till samlad bild. Det är lätt att se att museet har en konservativ historiesyn. Ett av mina mest pinsamma minnen var när riksdagen besökte staden försommaren 1992 för att uppmärksamma 200-årsminnet av riksdagen i Gävle 1792. Ledamöterna fick se minnesutställningen på museet. I riksdagens historieverk framhålls den svenska frihetstiden som världens kanske första prov på parlamentarism, jämte Massachusetts, redan i kolonialtidens Nordamerika. Hade inte detta stoppats genom Gustav III:s statskupp och envälde så skulle alltså Sverige, inte England, för all framtid ha framstått som världens äldsta parlamentariska stat.

Men det riksdagsledamöterna till sin häpnad fick se var att på museets väggar fanns texter som talade illa om riksdag och partier och i stället hyllade Gustav III, en av de allra värsta i raden av skadliga svenska kungar. Jag måste förklara för mina riksdagskollegor att museet inte företrädde någon allmän åsiktsbild i Gävle. Skitsnacket om riksdagen var museets eget. Kommunens företrädare verkade generade.

Något liknande såg jag sedan på museet i Karlstad 2005, med en skandalöst Bernadottevinklad jubileumsutställning om unionsupplösningen hundra år tidigare. Museet framställde det som en konflikt mellan två nationer, inte att den grundläggande motsättningen gällde frihet och demokrati på ena sidan, kungamakt och konservatism på den andra.

Att Sveriges television hade samma högerperspektiv på unionen var egentligen självklart, för där har man alltid betraktat sig som kunglig PR-kanal. Tv:s omfattande programserie om 1900-talet var ett liknande exempel på stark politisk vinkling.

Nordiska museet – bortsett från den vådliga Gustav Vasastatyn – visar att det inte är nödvändigt för museer att ha ett överhetsperspektiv.

Gävle kommun sponsrade härom året en tjock bok om Gävles 1800-tal, där också viktiga frihets- och väckelsegestalter förbigicks och sammanhangen till stor del saknades.

Ett stadsmuseum i slottet borde kunna ge en mer folklig motbild till länsmuseets konservativa historiesyn. På länsmuseet finns som alla vet mycket och värdefull konst, och museets skildringar av sten- och järnålder har jag inte kompetens att bedöma. Gävle kommun har veterligen aldrig tagit fram ett enkelt läromedel för skolorna om stadens moderna historia. Stadens framträdande roll i moderniseringen och demokratiseringen av Sverige borde beskrivas på ett lokalt museum, inte minst tillgängligt för regionens skolor.

Slottet byggdes bevars för kungamakten. Men här har i modern tid funnits en rad radikala och demokratiska slottshärskare, liberaler som G F Asker och Elon Andersson och socialdemokrater som Rickard Sandler – den störste folkbildaren bland ledande svenska politiker – och på senare år Hans Hagnell, Lars Eric Ericsson och Barbro Holmberg.

En kuriositet: Bland ledamöterna i riksdagen i Gävle för i dagarna 220 år sedan fanns den liberale kyrkoherden Anders Chydenius från Gamlakarleby i Finland. En i hela världen märkligt tidig pionjär för marknadsekonomi, frihandel och tryckfrihet (den senare ännu inte accepterad av till exempel länets landstingsledning). På väg hem från Gävle tänkte han vid Umeå ta genvägen över Kvarkens is, men det blåste upp och han var ytterst nära att omkomma med häst och betjäning bland isflaken.

Spelar det någon roll att kunskapen om Gävles 1800-tal är så låg? Visst. IOGT-NTO höll för några år sedan sin rikskongress i Gävle. Kommunstyrelsens ordförande Mats Ågren framträdde på Stortorget men talade bara ytligt om turistställen och sade till deltagarnas förundran inte ett ord om hur Gävle och framträdande gestalter härifrån haft viktiga roller för nykterhetsrörelsens framväxt.

2004 sände Gävle kommun två ur fullmäktiges presidium plus två tjänstemän när vänorten Galva i Illinois firade 150 år. Av reserapporten framgår att resenärerna var lika förbluffande okunniga om Gävles emigrationshistoria efter som före resan.

Pingstförsamlingen i Gävle tänker bygga en ny kyrka. Finns någon chans att den enda ännu i bruk varande av stadens klassiska frikyrkobyggnader, Immanuelskyrkan vid Brynäsgatan, kommer att bevaras för framtiden?

Det är naturligtvis oerhört trist att en ort med så mycket att kunna vara stolt över inte verkar bry sig om den egna historien.

Øvrelid har rätt: Öppna slottet!

Hans Lindblad

Mer läsning

Annons