Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kvinnan med städmani

/

Blond, glad, lättpratad. Det är Camilla Westman, som alldeles nyss utsågs till "Årets företagare" av GNA och Företagarna i Gävle.
Camilla startade för tretton år sedan företaget "Städmani". Idén till namnet fick hon faktiskt fick när hon låg i badet.

Annons
- Jag kollade direkt om namnet var taget och när det inte var det, startade jag eget, säger Camilla.
Fyndigt var namnet och hon såg också framför sig idoga arbetsmyror som städade och gned. Något att ha med i loggan.
Då var Camilla bara 23 år.
Hon köpte en gammal begagnad bil och gav sig ut på vägarna, till bygglabben i västra Gästrikland, för att ragga städjobb.
Och på den vägen är det.

Egentligen hade Camilla tänkt sig ett helt annat liv. Hennes dröm var att studera språk och arbeta på ambassad i Schweiz. Hon ville arbeta med människor och resa.
Det var under ett utbytesår i USA som hon blev intresserad av språk. Hemma i Gävle gick hon humanistisk linje i gymnasiet.
Men några språkstudier och något ambassadjobb blev det aldrig.
I stället blev hon Gävles städdrottning, vd för ett eget företag med 25 anställda med kontor bakom gasklockorna, granne med både briggen Gerda och Hans Tjörneryd.

Varför startade du eget?
Mest bara för att försörja mig själv. Under gymnasietiden hade jag jobbat extra med städning, på sommarlov och helger. När jag tagit studenten blev jag erbjuden jobb på städfirman så jag var inarbetad i branschen. Och när jag kom på namnet Städmani kände jag att jag bara måste köra igång.

Hur gick du vidare?
Min första investering var en mobiltelefon, Philips avlånga som var den minsta som fanns då. Jag hade kontoret på fickan och åkte runt och städade själv i bygglabben mot Hofors och Järbo, där jag visste att både Banverket och Vägverket höll till. Jag fick litet här och där och hade mina turer.
Sen fick folk reda på att jag hade startat eget och rätt fort måste jag anställa. Det betydde mycket att Signhild, som jag jobbat med på den andra städfirman, ringde och frågade om jag hade jobb åt henne. Hon hade ju fast jobb. Jag blev stolt när hon hoppade av för att börja jobba för mig. Hon har varit med hela tiden, ända till förra sommaren när hon gick i pension. Då kändes det tungt, men hon kommer på våra julfester.
Sen har det rullat på. Första bilen, en Toyota Cressida, kostade bara 1 500 kr men var dyr i drift. Jag fick lära mig mycket om bilar och fick skjutsa mina anställda med packning och grejer.
Då hade jag lägenhet hos mina föräldrar i herrgården i Hillevik. Materialet hade jag i jordkällaren, i potatislagret. Kemprodukterna stod på hyllorna. Tvättade gjorde jag i pannrummet, i en gammal manuell tvättmaskin. Där hängde moppar och trasor på linor.

Vad gjorde att du lyckades?
Det gäller att få nöjda kunder. Om man gör ett bra jobb får man behålla kunderna och så får man nya hela tiden. Sen är det viktigt att ha bra medarbetare som känner att de är värdefulla, att de betyder något.

Är det en tuff bransch?

Ja, konkurrens är hård, inte minst från den svarta marknaden. Men här agerar Samhall också och de konkurrerar inte på lika villkor.

Hur blir man en bra städare?

Det är bara att hugga i. Man får lära sig under tiden. Men det är viktigt att man får en bra introduktion av någon som redan kan. Sen att man vågar fråga själv om det man inte förstår.
Nu försöker vi också med utbildning. Yrkesbevis i branschen kom för några år sedan och vi utbildar handledare som kan utfärda yrkesbeviset.

Vad skiljer proffsstädning från den som vi andra gör hemma?
Man måste använda rätt metoder, rätt material och städa mer effektivt. Man måste lägga upp det annorlunda. Hemma tar det längre tid, för man gör andra saker också.
Sen är det viktigt att man skapar en bra kundrelation. Den sociala sidan är viktig, eftersom vi städar dagtid och träffar kunderna. Vi får höra att våra städare är glada och trevliga, sjunger ibland och hejar både när dom kommer och när dom går.

Hur bygger du upp sådan kunskap hos personalen?
Jag försöker informera redan vid anställningsskedet, om hur vi arbetar. Sen har vi månadsmöten. Vi träffas på Gavlerinkens vip-våning. Jag bjuder på lunchen och de på sin fritid. Där bollar vi idéer och åsikter och hinner ta grejer med varann, innan det blir för mycket problem.

Om jag skulle söka jobb hos dig, vad skulle du fråga om?
Om du har städat förut. Om du tycker om rörligt arbete. Hur du är att samarbeta med. Det är viktigt att du kan ta människor men också fungera i laget. Och att du är intresserad av städning. Om du bara vill ha ett jobb för att det saknas stämplingsdagar, då är jag inte intresserad. Det kostar så mycket att anställa. Man vill se framåt och ha någon som blir kvar i företaget.

Jag är 59 år. Har jag en chans att få jobb?
Ja, kanske deltid kan vara lämpligt. Det viktiga är att man är frisk och inte har ryggproblem eller andra problem. Jag kollar tidigare sjukfrånvaro, bland annat genom att kontakta dina tidigare arbetsgivare. Om du fortfarande är intressant tar vi fram papper från Försäkringskassan, som visar om du har varit sjuk längre än två-tre veckor. Och det här tycker jag är synd. Man blir diskriminerad om man har varit sjuk. För mig blir det ett himla dilemma. Man sitter med ett företag som måste gå runt. Man måste ha lönsamhet, annars är det ingen idé. Då vågar man inte anställa någon som varit sjuk mycket. Det är det första man tittar på.

Det här är frågor som engagerat dig och som också lett till att du fått utmärkelsen Årets företagare.
Jo, så är det. Jag fattar inte hur det ska gå om jag ska betala tre veckor när någon blir sjuk. Jag får ju dubbla kostnader eftersom jag måste ta in en vikarie. Jag hade två som var sjuka. Det blev en sjuklönekostnad på 46 000 kronor den här månaden. Det tar vinsten direkt. Och jag har lagt ner mycket resurser på att skapa en bra arbetsmiljö. Jag kan inte höja priserna, för då får jag inga jobb. Då blir dom arbetslösa i stället.
Den 13 -14 november ska jag åka till Riksdagen och prata med riksdagsledamöterna om våra villkor. Jag har gått med i Svenskt näringsliv, i ett nätverk med kvinnligt företagande.
Jag är med i Gavlekvinnor också för jag behövde en mentor, någon att bolla problem med. Det är frågor som vänner har svårt att förstå. I Gavlekvinnor är det trevligt, rent socialt, men de flesta har fåmansföretag. Så jag sökte vidare på nätet och fick kontakt med damerna på Svenskt näringsliv. Det är jättekul. Jag har varit på regionala träffar tidigare.

Våra politiker tycker att arbetsgivarna ska betala mer än i dag.
Ja, och det drabbar oss privata företagare när det är den offentliga sektorn som drar den största delen av kostnaderna. Där finns många jättedåliga arbetsgivare. Det finns exempel på folk som gått sjuka i flera år.
Vi har inte råd att låta det gå så långt. Vi följer upp sjukskrivningar på en gång, genom företagssjukvården. Man måste börja med rehabilitering direkt för går man hemma för länge är det svårt att komma tillbaka. Den offentliga sektorn svarar för tio procent av sjuklönekostnaderna, vi privata för bara två procent. Ändå blir vi straffade fast vi har skött oss.
Vi har en helt annan ansvarskänsla. Vi måste gå runt, annars går vi i konkurs. Den pressen har inte skolor eller sjukhus.

Hur lärde du dig själv om företagande?
Jag började med en starta-eget-kurs. Där fick jag en handbok som stöd. Sen fick jag mycket hjälp av min revisor, Åke Nilsson. Så har jag kontaktpersoner, både på skattemyndigheten och facket, bland annat.

När slutade du själv att städa?

Det är nog tio år sedan. Jag slutade 1993, när jag fick barn. Då var jag hemma på förmiddagarna men åkte in till kontoret på eftermiddagarna.

Du är ensamstående mamma?

Ja, det är jag. Och det var litet jobbigt. Jag har haft mycket hjälp av mamma och pappa. Och Eva på kontoret fick hjälpa till med nappflaskan när jag stack iväg och räknade på jobb. Det har jag dåligt samvete för, att jag inte tog mig den tiden då.

Varför har du bara kvinnor bland dina anställda?
Det är en bra fråga. Jag har väl inte varit så öppen för att män kan städa. Sen har det inte varit så många killar som har sökt jobb så de har hamnat vid sidan om. Men nu har vi gått med i ett jämställdhetsprojekt.

Är det här en bransch med många invandrare?
Ja, det är det. I mitt företag är det litet blandat och det är bra att få med olika kulturer.

Det är fortfarande lågstatusyrke?
Ja, det tycker jag. Det finns mycket att göra inom branschen. Det får inte kosta så mycket, samtidigt är det höga krav. Det blir bättre, men det är trögt.

Det är ett låglöneyrke!
Ja, det också. Ingångslönen ligger på 14 000 kronor i månaden. Sen kan du jobba upp dig. Vi tillämpar individuell lönesättning. Duktig personal ska ha bättre betalt.

Är det stor omsättning på personal?
Inte så farligt. Till och från i perioder. Nu är det ganska bra. Jag har en jourstyrka med extrapersonal, och där är det omsättning ibland.

Vad har varit roligast under de här åren?
Det är kul att jobba med människor och att se att personalen är nöjd och utvecklas. Vi har roligt ihop, med personalfester och resor. Sen händer det mycket i branschen. Vi har kunnat investera i bättre material, bättre lokaler, bättre resurser.

Hur ser du på framtiden. När blir ditt företag rikstäckande?
Ingen aning. Det beror på vad som händer, vad politikerna beslutar. Ibland känner jag, nej, det är inte lönsamt. Och jag har funderat på att lägga av. Men sen har man trots allt så bra personal. Jag blev jättebesviken när förslaget kom att vi även skulle ta tredje sjukveckan. Då kände jag att det här blir svårt. Då kommer den svarta marknaden att öka.

Det är bara företag som anlitar er?
Ja, gud, det blir för dyrt med moms och allt för privatpersoner. Det är främst på den privata sidan som den svarta marknaden finns.

Var finns ni och vilka är era kunder?
I Gävle, litet i Sandviken och Hofors, Skutskär, Norrsundet. Vi har Gavlegårdarna, Swebus, Gävle stuveri, Gävle Galvan, som är vår äldsta kund, bland många andra. Konstigt nog har vi också börjat få pensionärer. De tycker att det lönar sig att anlita oss och betala per timme för det som de vill ha gjort, som att stryka, storstäda, sätta upp gardiner, tvätta fönster. Vi har till och med handlat någon gång. Det är pensionärer med höga inkomster som får betala hemtjänsten utifrån sin inkomst. Och då tycker dom att hemtjänsten bara kommer och vänder ibland.

Hur mycket kostar det att få städat?
För pensionärer, 225 kronor i timmen plus moms. Jag tror det blir 281 kronor. Företag betalar en tia mer, 235 kronor, plus moms som de får dra av. Vissa län har gjort det enklare för pensionärer men inte Gävleborg.

Berätta om din bakgrund!
Jag föddes i Strömsbro och bodde i Hille innan vi flyttade till Hillevik. Där skaffade vi först en häst, sen flera. Pappa gillade att hålla på med litet jordbruk och odlade potatis. Och hö.
Sen åkte jag till USA efter nian, när jag inte visste vad jag ville göra. Jag var envis och hade jobbat i Furuviksparken för att få ihop pengar till USA-resan. Jag började redan när jag var tolv år, med att sälja lotter.
Jag åkte till Montana och gick i skolan. Där blev jag intresserad av språk och där kom tankarna på att vilja jobba på en ambassad.
Men sen fick jag extrajobb på städföretaget.

Du är bara 36 år. Vad ska du göra resten av livet?
Jag vet inte. Just nu håller vi på med utbildning och miljöbiten. Det finns fortfarande mycket att göra. Jag är ute på städmässor och hänger med i den utveckling som sker. Bland annat har vi nya moppar som vi har med oss fuktiga. Då slipper man gå och bära på tungt vatten och slipper slitskador. Det spar även tid.

Städer du hemma själv?
Ibland städar jag hemma, men oftast personalen. När jag är hemma har jag alltid en väska full med papper, som jag måste läsa. Och då måste jag ha lugn och ro. Man gör det nödvändigaste, man kommer hem, lagar mat, diskar undan, startar tvättmaskinen. Sen är det kontoret som gäller.

Vad gör du på fritiden?
På somrarna spelar jag golf. Annars tycker jag om att åka skidor, utförsåkning i Funäsdalen eller Åre. Jag har också två hundar, en stor leonberger och en liten dvärgschnauzer. Jag hade en papegoja också, som jag sålde för ett år sedan. Han var så sällskapssjuk.

Varför bor du i Hillevik?
Jag bodde i stan, på Brynäs, men trivdes inte så bra. Då åkte jag hela tiden till mina föräldrar som bor i Harkskär. När jag är hemma, då vill jag trivas. Jag vill bo vid vattnet. Jag är en livsnjutare. När jag kommer hem vill jag koppla av, kunna sitta och titta ut över vattnet med min kaffekopp och en tidning, höra båtarna puttra. Det är så härligt. Då laddar jag mina batterier.

KERSTIN MONK
Samtalar med människor varje söndag i GD
026-15 96 44
kerstin.monk@gd.se

Mer läsning

Annons