Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Kvinnogöra?

Annons

Graviditet gör kroppen mycket påtaglig – ”det sammanfattar hela framtiden och genom att bära det känner hon sig stor som hela världen” (Simone de Beauvoir). Graviditet och födande syns inte i den manliga normen och saknar beskrivning, en gravid kvinna, eller födande klassificeras som djur (eller, lika illa, gudinna) och degraderas i socialisationsprocesssen. Varje tio år förlorar en kvinna/mamma 304 000 kronor och en man/pappa 10 000 på att vara förälder.

Jämställdhetsidealen är ett alibi i det politiska flamset där det aldrig finns kraft att sätta bakom ”Lika Lön för Lika Arbete” och ”Det Privata är Det Politiska”. Bara reproduktivt sex som vi har ett par gånger under livstiden skiljer könen; kring detta koncentreras civilisationsbyggandet och normerna som inte ifrågasätts. Descartes lärde oss att vi är själ och, underordnat, kropp. Graviditeten är en utmaning mot Descartes; i graviditeten kommer kvinnans kropp att användas som något som inte har med intellekt att göra medan intellektet finns kvar vilket visar att alla människor samtidigt är kropp OCH intellekt.

Vi behöver utreda, definiera, diskutera graviditet, inkludera den i vår – ”gemensamma berättelse om vad det är att vara människa” – för att få sammanhang för människor att se sig själva i, vilket också skulle underlätta lagstiftningen, och för att ta reda på om kvinnor ”både kan vara annorlunda jämfört med män och människor med samma rättigheter”.

Graviditeten resulterar i föräldraskap som den blivande mamman vet lika lite som den blivande pappan, och fanns föreställningar och tankar kring pappaskap under graviditeten och diskussionen fördes härifrån skulle också pappan bli gravid. Vi behöver en relationsdiskussion med tre inbladande; tre under graviditeten och tre efter födelsen som separerar modern och barnet som nu ska vårdas och växas upp av en vuxen men inte nödvändigtvis av den person som fött henne.

Ulrika Lorentzi griper brett och med vederhäftiga referenser och discipliner i sitt utredande graviditet med nya aspekter och gamla i en saknad diskussion. Bokens mindre format är tilltalande.