Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Laget klarade kraschen

/
  • För 30 år sedan kraschade ett litet flygplan strax innan landningen på Rörberg. I planet fanns spelare från Västra Frölunda. Christer Ståhl klarade sig med lindriga skador och kunde kalla på hjälp.

På morgonen torsdagen den 13 februari 1975 lämnade tre mindre flygplan Göteborg. Ombord fanns hockeyspelare från Västra Frölunda. Destinationen var Rörbergs flygplats och syftet med resan var att ge Brynäs en rejäl match senare på kvällen. Men det blev aldrig någon match.

Annons
Västra Frölundas lag brukade alltid ta tåget till sina bortamatcher men den här gången skulle de flyga.
I det första planet, en tvåmotorig Cessna 402 med plats för tio personer, fanns Frölundaspelarna Leif "Blixten" Henriksson, Lars-Erik "Esa" Esbjörs, Kjell-Ronnie Pettersson, Svante Granholm, Henric "Tosse" Hedlund, Christer Ståhl, Krister Sterner samt den rutinerade piloten Reijo Junno från Helsingborg.
Vädret var bra med fri sikt och endast svag vind. Piloten meddelade flygledaren att han beräknades passera flygfältets södra fyr klockan 10.25. Piloten fällde ut landningsställena och la sig på 300-400 meters höjd. Spelarna hade spänt fast sina säkerhetsbälten och satt och spelade kort i lugn och ro.

När det andra och tredje planet med Frölundaspelare landade syntes inget spår av det första planet och radiokontakt var bruten. Klockan 10.42 slog trafikledaren larm.
Räddningstjänsten, ambulans och polis kallades ut men de hade svårt att orientera sig i den svåra terrängen. En räddningshelikopter från flygflottiljen i Söderhamn kallades in. Efter en halvtimmes spaning lokaliserade de flygplansvraket. Då hade det gått en timme sedan planet försvann.
Räddningshelikopterns besättning trodde de skulle få bärga döda när de såg vraket men plötsligt fick de se någon vinka.

Piloten satt fastklämd men efter ungefär en halvtimme fick räddningspersonalen loss honom. Två timmar efter olyckan kunde samtliga forslas till sjukhus.
Senare berättade de som var med på planet att marken plötsligt kom emot dem. Flygplanet mejade ner flera granar, vingarna slets loss och bensinen forsade ut.

Svante Granholm tog sig snabbt ur planet och kröp trots hjärnskakning tio femton meter, rädd för en explosion. Även Krister Sterner och Leif Henriksson tog sig snabbt ur planet. Leif hade ett brott på en överarm och en knäckt näsa medan Krister klarat sig med sårskador. Krister Sterner kröp och halvsprang 300 meter fram till närmaste väg för att hämta hjälp.
Lars-Erik Esbjörs hade en höft ur led medan de övriga, Kjell-Ronnie Pettersson, Henric Hedlund och Christer Ståhl klarat sig med lindriga skador.

Sju månader efter olyckan hade orsaken fortfarande inte kunnat fastställas. Då hade samtliga metalldelar av planet röntgats liksom motordelarna. Piloten hade heller ingen förklaring.
Det gick bra för alla inblandade men olyckan skulle komma att påverka deras liv. Piloten, Reijo Junno, vårdades i respirator i en dryg vecka men repade sig. Några spelare kom aldrig tillbaka till hockeyn, andra la av efter några år.
Efter sju år var Lars-Erik Esbjörs den ende av de inblandade som fortfarande var aktiv. Han intervjuades då i Gefle Dagblad och berättade att han vägrade åka små flygplan efter den 13 februari 1975.

Moniqa Swälas
026-15 96 28
moniqa.swalas@gd.se
Annons