Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Länge leve Sven-Ingvars

Annons

”Min gitarr” är fortfarande en trogen vän, som jag har haft sedan länge sen. Tja, det var väl 45 år sen snart som jag tog låten till mitt hjärta och den kommer fortfarande att vara min största favorit bland Sven-Erik Magnussons & Co:s alla sånger.

Och som det lät om publiken i den fullsatta Gevaliasalen, så är jag inte ensam.

Allsång blev det med jämna mellanrum när Värmlands mest klassiska pop- och dansband kom loss. Det kulminerade i ”Det tror jag inte på” och framför allt ”Vid din sida”. Ja, det var nog annars mera rock än dansbandsmusik som gällde, särskilt avslutningsdelen med Hultsfred-smak, när denna ”Nio liv”-turné nådde Gävle.

Första akten dominerades av ett akustiskt XL-parti som inleddes av Magnusson Seniors fråga om vad som är kultur.

Mitt svar är Sven-Ingvars, bland annat. Det är kultur om något.

Bara det faktum att de fotsätter hålla liv i Frödings poesi, hela bandet stillasittande på pall, känns extra fint.

Det finns onekligen liv i Sven-Ingvars fortfarande, trots att veteranerna Sven-Erik Magnusson och keyboardisten/dragspelaren Tommy Gustafsson kunde ha varit pappor åt de övriga.

Ja, i Sven-Eriks fall är det ju så att han på riktigt är pappa åt Oskar, som assisterade suveränt med sin akustiska gitarr.

Farsan såg mäkta stolt ut när han presenterade honom som en singer/songwriter inför en av de färskare låtarna.

Annars fick publiken en rejäl dos av hela perioden som Sven-Ingvars glatt oss, ända sen det stora genombrottet på 1960-talet.

Det fanns knappast någon hitlåt som saknades i det pärlband som ströddes ut över publikhavet. Sven-Erik såg mycket välmående ut och rösten börjar mer och mer likna smaken på ett årgångsvin. Från Mallis kanske.

Ja, det finns åtskilligt att tillägga om Sven-Ingvars, fenomenet kommer att leva så länge Sven-Erik orkar hålla på.

Hitsen kommer han att ta med sig till döddagar och jag ledsnar aldrig. Så många mil, så många år och resan tycks aldrig ta slut...