Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Larry minns Charlotta Cederlöf: "Må hon leva länge!"

Annons

Till Charlotta:

"Hej CC! Jag har haft en fantastisk kväll. Mitt ego har fått en boost som heter duga. Men om jag ska välja vad som betytt allra mest ikväll så är det tveklöst ditt tal!!! Så innerligt, så ärligt och så naket....... Du är en underbar vän!!!! Kram."

Så lyder, i förkortad version, det sista mess jag skickade till Charlotta Cederlöf. Klockan var kvart över fyra på morgonen, och jag var för uppspelt för att kunna sova. I huvudet började jag skriva det tal jag i min tur skulle hålla för henne på hennes 50-årsdag. Jag skulle berätta om en vänskap som föddes i augusti 1981 när vi möttes i gymnasiet, och som varat i 34 år. Jag skulle läsa upp en av hennes första dikter, skriven på baksidan av en samhällskunskapsstencil. Jag skulle berätta vad otroligt mycket hon har betytt för mig genom åren.

Men jag kommer aldrig att hålla det där talet. Knappt en vecka senare nås jag av beskedet att Charlotta Cederlöf är död. Och saknaden är enorm.

Redan då på gymnasiet slogs jag av hur lekfullt och träffsäkert Charlotta använde språket. Hon hade också en osviklig förmåga att minnas och ge liv åt små, till synes obetydliga, detaljer. Hennes tre romaner är fulla av exempel på det. Dessutom publicerade hon en diktsamling, och skrev under flera år krönikor i Gefle Dagblad och Mitt Gävle.

Efter gymnasiet och ett par turbulenta år i London återvände Charlotta till Gävle för att utbilda sig till konstnär på Bollnäs Folkhögskola. Hennes sista, hyllade utställning byggde huvudsakligen på broderier. Änglar och vapen var två återkommande och kontrasterande motiv i hennes konst.

Och så var ju hon Radio-Charlotta. De flesta Gävleborgare har väl någon gång vaknat upp till Charlottas röst i morgonradion. Den kunde vara nyfiken, förvånad, mästrande och bubblande glad – oftast allt på en gång. Jag hade ju förmånen att få arbeta tillsammans med henne några år, och inte en enda gång gjorde hon en intervju enligt journalistikens grundregler. Charlotta lyckades alltid hitta de där udda frågorna som kunde få den mest rutinartade standardintervju att ta en överraskande vändning.

Men Charlotta var också världens bästa lyssnare. Hon tog sig alltid tid att lyssna. Hur stressad hon än var hann hon alltid med en kopp kaffe och lite småprat. Och hon hade ett stort, varmt och kanske lite godtroget hjärta.

Och nu finns hon inte mer. Lika plötsligt som vi möttes för 34 år sedan, lika plötsligt skiljs vi åt. Men så länge alla vi som älskade Charlotta minns henne kommer hon att leva vidare. Må hon leva länge!

Larry Forsberg