Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Läs den för guds skull!

E. Sandström, ursprungligen från Gävle, och C.E. Fielder har haft höga ambitioner med Vi är misfits. Boken kan delvis ses som en introduktion till främst queerfeministisk aktivism, men då begreppet säkerligen är aningen diffust för gemene man, hade ett inledande avsnitt som förklarar innebörden varit nyttigt.

Annons

Boken har sin utgångspunkt i de intervjuer som genomförts med amerikanska queerfeminister och anarkister, under författarnas resa i USA under senaste valåret. Den amerikanska vinklingen är absolut relevant, för precis som Sandström och Fielder nämner, så kan politiska och sociala strömningar där, ofta ses som en föraning om vad som komma skall, även i Sverige. Dock tror jag att de som borde läsa boken, vilket tyvärr är väldigt många, lättare tar avstånd från de idéer som presenteras just för att de går att avfärda som amerikanska, och därför mindre relevanta.

Som aktivist, nästan oavsett vilken politisk övertygelse man har, tvingas man ständigt till den balansgång det innebär att dels nå ut med sitt budskap, och samtidigt inte framstå som allt för radikal och genom det få minskat förtroende hos dem man försöker upplysa. Sandström och Fielders frustration över det heteronormativa samhället går inte att ta miste på, och delar man deras ståndpunkt inbjuder boken till en euforisk bekräftelse på att man inte är ensam. Är man å andra sidan inte alls bekant med det queerfeministiska begreppet räcker antagligen en titt på bokens illustrationer för att avskräcka från vidare läsning.

Förutom en folkbildande och pedagogisk inledning saknar jag också en presentation av kritik mot queerfeminism och anarki. Särskilt mellan mer traditionell feminism och queerfeminism finns djupa motsättningar som är värda ett eget kapitel. Frånvaron av denna begreppsproblematisering i kombination med författarnas uttalade brist på strävan efter objektivitet, gör att hållningen upplevs som allt för dogmatiskt. Att inse det bedrägliga i att tro på total objektivitet, borde inte vara ett hinder för en strävan efter detsamma.

Men å, vad intressant det är. Intervjuerna är många, valet av intervjuobjekt är brett och både den analytiska förmågan och ambitionen är hög. Om den bara når ut till läsarna så skulle Vi är misfits kunna fungera som en ordentlig ögonöppnare i ett land där vi är så övertygade om vår tolerans, att vi sällan reflekterar över vår egen roll i heteronormeringen. En sådan banal sak som färgen på barns kläder provocerar fortfarande till exempel, och de homosexuella vi så storsint accepterar är sällan andra än de tokiga bögarna som lyssnar på schlager och lydigt besöker Pride-festivalen varje år.

Vi är misfits presenterar de gränslösa alternativen på ett engagerande, om än bitvis onyanserat, vis. Men läs den för guds skull!