Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Läsning som skapar sug efter mer naturkunskap

BOK: Kristian Ekenberg läser boken om Clas Källander, fjärilsmannen från Gävle.

Ofta om kvällarna fastnar jag framför tv-serien ”The Big bang theory”, även om det är ett avsnitt som jag har sett tidigare. Ibland, när jag känner mig extra seg, föredrar jag nästan ett gammalt avsnitt som inte kräver så mycket energi. Det är mer stämningen jag vill åt. Trivsamheten. Nörderiets särskilda värme.

En liknande känsla får jag av att läsa boken ”Fjärilsmannen” om Clas Källander och hans fjärilssamlande vänner.

LÄS MER: Intervju med bokens författare

Clas Källander är uppvuxen i Gävle men bor numera i Uppsala, där han är verksam som docent i medicinsk virologi. Men framför allt är han en av Sveriges främsta fjärilsexperter.

Journalisten Peder Edvinsson och fotografen Bobo Olsson blev motvilligt insläppta i Clas Källanders liv. Han hade egentligen inte tid att berätta om sin passion för ett par journalister, men som med de flesta människor med stora kunskaper om udda ämnen kunde han inte motstå genuint intresserade lyssnare.

Boken skildrar dels Clas Källanders samlariver och väg från den första fjärilshåven till expertstatus, dels den värld av nattfjärilar som är hans och detaljerade beskrivningar av inte bara fjärilar utan även av metoderna som Clas Källander använder för att fånga, kategorisera och bevara dem. Vill man ansluta till hans chevabuss, som ger sig ut på expeditioner hela somrarna, är ”Fjärilsmannen” en bra början.

Nog är jag mer intresserad av fjärilarnas värld efter att ha läst boken än jag var innan, och mina kunskaper har ökat avsevärt – huvudsakligen för att de tidigare var näst intill obefintliga. Men det är inte själva fjärilsmanin som intresserar mig främst, utan samlandet som sådant och, framför allt, det alluppslukande intresset som gör livet mer lustfyllt att leva.

Vissa anser säkert att Clas Källander är udda, en kuf. Jag tänker i stället på hur sorgligt det är att många människor går genom livet utan att vara särskilt intresserade av någonting alls. Ingenting på vägen är värt att stanna till och betrakta närmare.

I dag finns det bara ett tjugotal fjärilsexperter av detta slag i Sverige. Återväxten är dålig. Det är i barndomen sådana här intressen grundläggs, och barndomen har i dag sällan den dödtid som krävs för att man ska ta håven ut på ängen i brist på annan sysselsättning.

Det behöver inte handla om fjärilar. Hela naturen är ett mysterium för många av oss. Vi kan tycka om att vara i den, men vi vet ingenting om naturen och vi har inte ord för det vi ser. Som Clas Källander själv säger:

”Det är aldrig för sent att börja titta nyfiket på naturen och lära sig nytt, man vet ju numera att det troligen nybildas hjärnceller hela livet. Vinsten med att lära sig mer om naturen är densamma som när man tittar på en bild eller en film med många pixlar, ju mer du kan om arter desto högre upplösning får din bild av världen.”