Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ledare: När äter Annie Lööf upp sin högra sko?

Centerpartiet offrar Maud Olofssons politiska arv om Lööf gör upp med Socialdemokraterna.

Annons

Ta vara på Olofssons arv, Lööf.

Centerns framgångar bara fortsätter. C når 14,2 procent i Sifos marsmätning, den högsta noteringen sedan partiledaren Annie Lööfs födelseår 1983. Samtidigt är Moderaternas försprång till C nere på ynka 4,2 procentenheter.

Den enkla förklaringen är att C och M blivit varandras strategiska motsatser. Moderaternas policyutveckling är fortfarande otydlig, men Anna Kinberg Batra har lämnat besked i regeringsfrågan. Centern har vässat sin ideologi under Lööf, fast agerar som om alliansen fortfarande kan få egen majoritet.

Lööf svarar på vad. Kinberg Batra svarar på vem. Ingen av dem prioriterar alliansen framför ren partiegoism, vilket bara gynnar skattehöjarna i regeringen.

Centerns metamorfos har två viktiga byggstenar. Den viktigaste är att helt ignorera regeringsfrågan fram till morgonen efter valvakan. Den näst viktigaste är att tona ner konflikten mellan välfärd och migration.

Men det finns ett före och efter 2015 i SKL:s ekonomiska kalkyler. Genom att låtsats som om prognoserna för välfärden, på arbetsmarknaden och i pensionssystemet går ihop med fler enkla jobb skjuter C akuta sakfrågor på framtiden. Det är på alla sätt en borgerlig återvändsgränd.

Centerpartisterna framstår som principiellt ridderliga efter Lööfs ideologiska reningsbad. I praktiken riskerar man dock att återvända till samverkan med Socialdemokraterna, och S är fortfarande dubbelt så stora som Centern.

Stefan Löfven kommer aldrig göra fler eftergifter än nödvändigt i en mittenregering. Så när Sveavägens upprop för en S-ledd sådan verkar omfamnas av Centerns och Liberalernas partiledningar står arvet efter Maud Olofsson på spel.

Olofssons var ingen klockren näringsminister, utan schabblade med såväl Vattenfall som PostNord. Däremot var hon enormt viktig som ledare i ett tidigare opålitligt parti. I mer än ett decennium satte Maud Olofsson båda stövlarna hos borgerligheten. Hennes centerparti blev bekvämt i positionen till höger om nya Moderaterna och var tydligt med vem som är C:s politiska huvudfiende.

Memoarboken ”Jag är den jag är” från 2014 är en glödande stridsskrift mot socialdemokratin. För Olofsson har socialdemokratin och staten vuxit ihop. Det är socialdemokratiskt ledda myndigheter som ägnar sig åt maktmissbruk. Det är socialdemokraterna i kommunfullmäktige som föraktar entreprenörerna från ”lite enklare förhållanden”. Det är statsminister Göran Persson (S) som använder härskartekniker mot Centerledaren i riksdagens korridorer.

”Så länge blockpolitiken var satt ur spel kunde S regera med än den ena än den andra och behålla makten”, konstaterar Maud Olofsson.

Om man kunde äta sossar till frukost hade Olofsson aldrig varit hungrig. Annie Lööf påstår i sin tur att hon hellre äter upp sin högra sko än att bli ett stödhjul till Socialdemokraterna. Det börjar snart bli läge för Lööf att köpa nya dojjor.

Annons