Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Joakim Broman: Är medborgarlön framtidens välfärd?

Medborgarlön börjar diskuteras allt mer i de politiska lägren. Är det rätt eller fel?

Annons
Frågan om medborgarlön och minskade arbetstider diskuteras på båda sidor om blockgränsen. Bild: Henrik Montgomery / TT

I början av februari höll Vänsterpartiet kongress i Karlstad. Ett av stora besluten handlade om hur partiet vill arbeta för att införa sex timmars arbetsdag. Det är tankar som avfärdas på andra sidan blockgränsen. Men även på den borgerliga sidan pågår just nu en idédebatt som handlar om själva synen på arbete, fritid och trygghetssystem: den om medborgarlön.

“Pengar för ingenting” heter den antologi som tankesmedjan Timbro nyligen lanserade om frågan. Den innehåller tio texter från debattörer med vitt skilda utgångspunkter och åsikter. Den som vill få en introduktion till frågan om medborgarlön, eller basinkomst som det också kallas, kan knappast få en bättre start.

Men spännvidden är också antologins nackdel, eftersom den innebär att debattörerna sällan fokuserar på samma sak eller ens pratar om samma fråga. Flera av de som vänder sig mot idén, exempelvis EU-parlamentarikern Jasenko Selimovic och nationalekonomen Mårten Blix, riktar udden mot det orealistiska i att alla medborgare varje månad skulle få en ansenlig summa pengar insatta på kontot, utan krav på motprestation.

Det är sant att denna ídé både är orealistisk och orimlig, men det är inte heller detta de liberala förespråkarna av basinkomst föreslår. Nationalekonomen Andreas Bergh menar i sitt kapitel att Sveriges välfärdssystem redan idag till stor del innehåller inslag av basinkomst. Den som verkligen inte vill arbeta kommer till sist att få pengar till mat och husrum, hur många officiella krav vi än ställer. Genom att avskaffa villkoren som ställs upp för försörjningsstöd – till exempel att man måste söka arbete, att man inte får äga kapital eller ens ha för mycket mat i kylen – kan vi både spara pengar och minska byråkraternas inflytande över våra liv.

Modellen som Bergh föreslår innebär att det ovillkorade försörjningsstödet trappas av i långsam takt, så att det alltid lönar sig att arbeta. Den tanken är god och mycket användbar oavsett om man förespråkar basinkomst eller inte.

Skulle andelen som inte vill arbeta öka om det var enklare och mindre stigmatiserat att få försörjningsstöd? Det är en sådan fråga som inte får svar i antologin, men som förtjänar både forskning och diskussion. Tills vidare är det svårt att säga hur realistisk Berghs modell är.

Invändningar kan man förstås ha ändå – inte minst moraliska. Frilansskribenten Maria Eriksson argumenterar i Timbros antologi väl mot idén om att man har rätt till andras pengar. Frågan är om vi skulle känna samma motstånd för att leva på de värden som skapas av extremt produktiva robotar och datorer, givet att dess skapare redan belönats rikligt?

Det är ännu långt till dess att robotarna försörjer oss helt. Men välståndsutvecklingen har redan kommit så långt att är det värt att ställa frågan om de trygghetssystem vi har och normen om åtta timmars arbetsdag är modeller för framtiden. Oavsett vad svaret blir är det bra att liberala krafter, och inte bara Vänsterpartiet, finns med i den diskussionen.

Joakim Broman

Mer läsning

Annons