Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sveriges Chicago

/

Annons

Rånvåg. Det är ett ord som använts allt för ofta i rapporteringen i Gefle Dagblad under de senaste åren. Inte för att ordet är fel, tvärtom beskriver det riktigt bra vad det handlar om, utan för att det överhuvudtaget måste användas.

Jag har jobbat många år på Gefle Dagblad nu, som reporter, nattchef och sedan ett drygt år tillbaka på ledarredaktionen. Jag tror inte jag har läst om så många personrån som jag gjort de senaste två, tre åren och under mitt första år som ledarskribent har jag haft anledning till att återkomma till ämnet upprepade gånger.

När jag började på den politiska redaktionen i september förra året var en av de första ledarna jag skrev om att man måste känna sig trygg i sin egen stad. Detta eftersom vi i september 2009 kunde rapportera om en rånvåg som drabbade främst ungdomar i Gävle, bara ett år efter att vi på nyhetsplats i GD stort slagit upp att polisens storsatsning mot ungdomsrånen med bland annat en särskild rånkommission gett resultat. ”Tack och lov har vi fått bukt med rånen”, konstaterade Gävlepolisen då – i maj 2008. Jag har skrivit om en 22-åring som på eftermiddagen kom gående med barnvagn i centrala Gävle och som blev av med sin mobiltelefon och en dag när jag satt på redaktionen och jobbade blev en äldre dam rånad, bara ett stenkast härifrån. Sedan följde rapportering om hur busschaufförer i Gävle blev hotade och rånade, det var grejen som uppenbarligen gällde för unga rånare under en period i våras. Rånen upphörde med kontanthanteringen.

Sedan dess, i synnerhet under hösten, har Gefle Dagblad i en mängd artiklar och notiser berättat om hur människor blivit rånade i Gävle. På dagtid, kvällstid och nattetid. Unga som gamla.

Det är mot den bakgrunden som Gefle Dagblad startat kampanjen ”Sluta Råna” och det är en kampanj som väckt diskussionslusten hos våra läsare och inte alltid på ett konstruktivt sätt tyvärr. Nej det vanliga dravlet om att vi journalister liksom politiker inte vågar säga som det är: nämligen att det bara är invandrare som begår brott. Bla bla, bla bla!

Diskussioner om brottslighet triggar alltid vänner av förenklingar, de som har en enda förklaringsmodell till allt ont i samhället – invandringen.

Förhoppningsvis kan GD:s kampanj väcka opinion och skapa debatt om rånen, för det tycks ju faktiskt som om Gävle är extra hårt drabbat.

Grundfrågan är förstås varför? Varför rånar – företrädesvis unga pojkar, en del knappt mer än barn – andra människor och det är en frågeställning som inte går att besvara på ett enkelt sätt. Det handlar om förebyggande arbete, om vuxnas ansvar, samarbete och till sist om brott och straff. Svåra frågor, men de kräver ett svar. För det är ju faktiskt så enkelt som så att du ska känna dig trygg i din egen stad.

Och det handlar om Gävles rykte, vill vi verkligen få höra att vi bor i Sveriges Chicago igen?

KARIN BERGKVIST

Mer läsning

Annons