Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Liberalism och individualism

Annons

Under 1700- och 1800-talen stod den ideologiska kampen i samhället mellan liberalismen och konservatismen. Liberalismen avgick med segern, men några av de argument som framfördes mot dåtidens liberaler lever kvar än i dag. Ett av de främsta är den påstått atomistiska människosyn liberalismen sägs lida av – att människor skulle leva separerade från varandra, utan sammanhörighet.

Egentligen har argumentet ganska bristfällig bärkraft och det bygger på ett mer eller mindre medvetet missförstånd. En av liberalismens grundpremisser, den om individens frihet och självständighet, och om individens rättigheter kontra kollektivets, tolkas ofta på ett alldeles för snävt sett.

Bara för att den enskilde ses som samhällets viktigaste enhet betyder det inte vi ska, eller kan, leva våra liv separerade från varandra. Tvärtom uppmuntrar många liberala tänkare till gruppbildningar – så länge de sker på frivillig basis.

Ett liberalt samhälle är inte fritt från kollektiv. Men till skillnad från det konservativa samhället bygger kollektiven på frivillighet. Dessutom är inte kollektivets rättigheter starkare än individens, eftersom det faktiskt endast består av individer.

Enligt konservativa leder den här hållningen till att samhället bryts sönder och fragmenteras. Människan klarar sig inte utan sina kollektiv, som familjen i det konservativa samhället, eller klassen i det socialistiska.

Liberalismens styrka ligger i frivilligheten. Band som skapas av fri vilja kan vara mist lika starka som de som en person föds in i. Dessutom har de den fördelen att de kan brytas utan kraftiga repressalier. Det är svårt att bryta med sin familj om det är det enda man har.

Människor klarar sig inte helt själva. Under vår uppväxt är vi beroende av våra föräldrar. Men det betyder inte att föräldrar kan göra vad som helst med sina barn – barn är också är individer, som har rättigheter gentemot sina föräldrar.

Inte heller i vuxen ålder önskar vi leva ensamma. De flesta söker efter en gemenskap där de trivs. I det liberala samhället tillåts vi söka denna gemenskap där helst vi vill. Atomerna bildar molekyler, som kan slås ihop till starka kedjor. Samhället präglas av respekt för andra människors livsval, så länge dessa ligger inom lagens råmärken.

Där socialismen förordar kamp och konflikt mellan klasserna, förespråkar liberalismen harmoni och förståelse.

Att liberalismen skulle vara en atomistisk ideologi är en högst illvillig tolkning som saknar trovärdighet.

JACOB NYSTRÖM

jakob.nystrom@liberal.se