Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Liberalt fattigdomsbevis

Annons

Uppror. 14 tunga moderata kommunalpolitiker har fått nog av moderaternas kompromisslösa hållning i FRA-frågan. De lokala företrädarna distanserar sig därför genom en debattartikel i Dagens Nyheter från regeringens obevekliga inställning till massavlyssning av svenska folket. Politikerna kritiserar de moderata statsrådens arroganta sätt att bemöta den massiva kritik mot signalspaningen som folket uttrycker. Inte nog med det, de sällar sig även till den stora skara som anser att i avvägningen mellan integritet och insatser för rikets säkerhet har regeringen gått vilse.

Den ideologiska kompassen har inte ledsagat regeringen i utformningen av FRA-lagen, hävdar de, eftersom en borgerlig regering aldrig kan rättfärdiga intrång i den personliga sfären utan att det föreligger en brottsmisstanke.

Mellan raderna hägrar en anspråkslös fråga: Hur kunde det gå så fel?

För galet gick det. Såväl substantiellt som processuellt, tyvärr. Problemen stöter vi på dels i själva policyteorin som ligger till grund för konstruktionen av lagen - kampen mot terrorism och brottslighet måste föras i enlighet med rättsstatens principer. Massavlyssning är inte förenlig med dessa. Dels i genomförandet - hur garnskar man exempelvis en myndighet, i det här fallet FRA, som givet dess hemliga natur omgärdas av massiva sekretessregler?

Här saknas alla beståndsdelar som en offentlig insats behöver för en lyckad utgång; ett rationellt beslutsfattande inom ramen för den parlamentariska ordningen, ett ändamålsenligt genomförande och – framför allt – en bred politisk legitimitet.

Legitimitet, var ledordet. Åsiktsmässigt trogna det gamla moderatarvet, som försvarar den personliga integriteten gentemot en svällande byråkrati, och i linje med den reformerade framtoningen av de ”Nya moderaterna” som ödmjukt lyssnande, hävdar de moderata kommunalpolitikerna att regeringen gjort den dagliga kontakten med väljarna ytterst komplicerad.

I klartext: väl avskärmade från väljarna sitter statsråden och utformar en politik som de lokala företrädarna varken kan förklara eller försvara i mötet med folket. Försvarsminister Tolgfors Afghanistan-argumnet är lika pinsamt som punkterat av FRA:s Ingvar Åkesson, så det lugnar ju inga väljare.

Tyvärr tycks regeringen Reinfeldt lyssna lika lite på de protester som utrycks i gammalmedia, som i bloggosfären. Moderaternas förhållningssätt i FRA-frågan är kännetecknande för alla partiers relation till väljarna. På toppen kan man gå och fiska medan stormen river som värst, på gräsrotsnivå tvingas man uthärda stormen med en överhängande risk att framstå som okunnig, svarslös.

Just nu driver Centrum för rättvisa FRA-lagen till EG-domstolen, som redan utdömt Englands och Tysklands signalspaningslagar. När regeringen slår dövörat till får vi alltså tacka den rättstradition som tillåter enskilda medborgare att utmana staten. Men att FRA-lagen leder oss till Luxemburg är ett svenskt, liberalt fattigdomsbevis.

GD 5 AUGUSTI 2008