Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lika inför döden?

Varje år avlider omkring 900 personer i cancer i Gävleborgs län.

Många av dem tillbringar sin sista tid i hemmet med anhöriga omkring sig och med god hjälp från det palliativa teamet som kommer hem till patienterna och hjälper till med avancerad vård. För en stor del av cancersjuka är detta fullt tillräckligt. Men det finns också en grupp patienter som inte får den vård som de behöver.

Det finns nämligen människor som inte har trygga sociala relationer. Det finns också sådana som har svår ångest eller sådana smärtor att det är omöjligt att vårda dem hemma, såväl för deras egen skull som för de anhörigas. I många län finns särskilda hospiceplatser, antingen på separata vårdhem eller som en särskild avdelning på sjukhus. För den som behöver den typen av vård i Gävleborg blir det vanliga vårdavdelningar på sjukhus som gäller eftersom här inte finns något hospice.

Poängen med hospiceavdelningar är att de ska vara avskilda från den ordinarie akutsjukvården och kunna erbjuda en rogivande, hemlik miljö. Allt för att ge ett så värdigt och tryggt avsked från livet som möjligt. Men den som behöver den formen av vård ska inte dö i Gävleborg.

De som kommit i kontakt med detta vet vad det handlar om. Ingen skugga faller över personalen på sjukhusens vårdavdelningar, men deras förutsättningar är inte de bästa. De hinner ge nödvändig vård, men kanske inte den där så nödvändiga pratstunden. Vanliga sjukhussalar är inte anpassade för den speciella situation som ofta råder, där finns inte plats för anhöriga. Och att vanka i sjukhuskorridorer och hitta ett lugnt hörn för en kopp kaffe tillsammans är inte det lättaste.

För ett år sedan slog flera läkare som arbetar med cancersjuka i Gävleborg larm om att döende cancerpatienter inte alltid får en trygg och värdig sista tid i livet. Detta trots att hospice var ett populärt vallöfte i höstas från ledamöter från alla möjliga partier.

Oppositionspartierna i landstinget, de fyra samverkanspartierna Folkpartiet, Moderaterna, Kristdemokraterna och Sjukvårdspartiet, drev även de frågan i valet och följer nu upp med en kampanj. Allianspartierna i Gävle kampanjar den här helgen tillsammans med oppositionsråden i landstinget och med sina riksdagsledamöter för att Gävle kommun tillsammans med landstinget ska starta hospice i Gävle.

Oppositionen fick aldrig chansen att genomdriva sina löften. Landstingspolitiker från majoriteten har förvisso sagt sig tycka att hospice är viktigt, men några utfästelser har man inte kommit med.

Inför döden är vi alla lika, lyder ordspråket.

Det är så sant, för alla ska vi dö. Däremot dör vi på olika sätt och med olika förutsättningar.

Alla borde få somna in fridfullt efter ett långt liv, men det är en utopi. Frifullt, våldsamt, smärtfullt, självvalt, av olyckshändelse eller på grund av sjukdom. Döden är lika individualistisk som människan själv och även om döden är en naturlig del av livet så är det sällan enkelt, i synnerhet inte för den som blir sjuk – kanske som ung – och får det svåra beskedet att tiden håller på att rinna ut. Att samhället ska ge dessa människor möjlighet att få en värdig sista tid i livet kan tyckas vara en självklarhet.

Dö ska vi alla.

Och Gävleborgs landsting bestämmer hur.