Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lill + Beethoven = Sant!

Annons

Gävle och symfoniorkestern har celebert besök.

Den engelska pianisten John Lill anses vara en av världens allra främsta uttolkare av Beethoven.

I kväll spelar han Beethovens fjärde pianokonsert med orkestern i Gävle och på fredag i konserthuset i Göteborg, allt under ledning av chefdirigenten Robin Ticciati.

Jag möter honom efter första dagens repetition och det fullkomligt strålar om John Lill.

– Vilken fantastisk konsertsal, vilken fin flygel, härlig orkester. Och vilket fantastiskt mottagande jag har fått, säger han och berättar att han just kommit från Madrid där ingen hämtade honom, där han fick sköta allt själv och där flygeln var dålig.

Här blir han till och med serverad våfflor, på själva våffeldagen så lyckan kan inte vara mer fullkomlig för en person som söker perfektion.

Hans ambition är att ständigt bli bättre, för att kunna ge sin publik en inspirerad upplevelse.

Han har en alldeles speciell relation till Beethoven. Jämte Bach är det hans favoritkompositör som aldrig upphör att fascinera honom.

Och kanske främst den fjärde av gigantens pianokonserter. Den är allra svårast, både för solist och orkester. Det är ju den mest poetiska av pianokonserterna.

Att han älskar Beethoven förklarar han, för att musiken är så ärlig, så utan falskhet. Där finns styrka, autencitet, inget insmickrande och när John spelar hans musik kan han känna en oförklarlig kontakt med högre makter.

– Jag upplever att jag får hjälp uppifrån. Ordet ”inspiration” kommer ju av spirit, ande, säger han förklarande.

Det är inte så att han känner att han har änglar på axeln när han spelar, men han kan uppleva en annan dimension, en andlig upplevelse.

Det här innebär inte att John är en religiös man som går i kyrkan. Tvärtom, religionerna förknippar han med våld, korruption och maktutövande.

Han har sin egen tro och förstår inte de människor som förnekar Guds existens. Den ser han ju bevis på, i naturen och inte minst i musiken.

John Lills bakgrund är smått osannolik. Hans föräldrar var båda fabriksarbetare och familjen bodde i fattiga Londons East End.

Ingen av föräldrarna spelade något instrument men mamman hade ett gott öra och pappan var en duktig serietecknare men det var inget som han kunde tjäna pengar på.

En granne hade piano och på det spelade John från det han var drygt tre år gammal.

För John fanns inget annat val än musiken. Hans omgivning trodde aldrig att han skulle kunna försörja sig på musik. Men redan när han var nio år gammal gav han sin första konsert.

Med hjälp av stipendier kunde han få sin utbildning och 17 år gammal gjorde han en sensationell debut i London, med Beethovens fjärde pianokonsert, under ledning av den legendariske dirigenten Sir Adrian Boult.

Några år senare, 1970, uppmuntrades han att ställa upp i världens då mest prestigefyllda pianotävling, Tjajkovskijtävlingen i Moskva. Han trodde att han inte ens skulle bli antagen, eftersom han skickade in sin ansökan sent.

Men det gick vägen för John. Efter att ha vunnit den tävlingen stod världens alla konsertsalar öppna för honom.

Nu har han spelat överallt och gett omkring 3 500 konserter.

Han har nyligen fyllt 65 år men några tankar på att pensionera sig har han inte. Istället säger han att han aldrig är nöjd med ett fram- förande. Han försöker hela tiden bli bättre, för att kunna ge sin publik en upplevelse på djupet.

Efter Beethoven och Bach har John Lill två andra favoriter, Mozart och Brahms. Allra svårast att spela anser han Mozart vara. Det är inte antalet noter som gör ett stycke svårt att spela utan tvärtom.

Det sägs om Mozarts musik att den är för lätt för barn och för svår för vuxna. Varje ton måste spelas perfekt.

Nutida musik har han däremot inga höga tankar om. Den anser han bryter mot naturens lagar. Liksom man behöver ett alfabet för att kunna skriva måste man följa vissa regler när man skriver musik, säger han. Det behövs melodi, harmoni och rytm.

Musiken har varit John Lills familj.

Han är glad att han inte har en stor familj med många barn. Då hade han inte kunnat koncentrera sig på musiken så som han nu har kunnat.

Men gift är han, sedan blott sex år tillbaka, med en australisk journalist som han träffade när han spelade i Sydneys konserthus.

Han bor i London med utsikt över Hampsted Heath och älskar att promenera i parker. Där finner han inspiration.

Och till Skandinavien älskar han att komma. Här är allt rent, välplanerat och högst civiliserat.

När vi skiljs åt ska han öva en stund. Sen ser han fram emot en promenad i Boulognerskogen.

Gävle är en bra stad, säger han, som erbjuder sina invånare högklassisk musik.

”Nu har han spelat överallt och gett

3 500 konserter...”