Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lind sadlar om

Annons
Jag har träffat Marianne Lind förr.Vi har stött ihop på möbelmässor.

Där har Marianne blixtrat förbi i högsta fart,full av idéer, projekt, villig att introducera medarbetareoch kunder, berömma vackra mattor, sätta fokus påintressanta möbler, tala sig varm för företagskedjanMios miljösatsningar som hon själv värnat om.

Jag har också varit hemma hos henne, i det gamla huseti Allmänninge i Valbo och pratat om hur möbelhandlarensjälv möblerar hemma.

Smakfullt, förstås.

Nu ses vi igen och det är en helt annan Marianne jagträffar. Hon är avskalad. Hennes blick är rak.Hon har gått ner i vikt, i mesta laget.

Och hon väljer medvetet att inte måla läpparnaeller klä upp sig inför fotografen.

Däremot vill hon bli fotograferad vid havet.

- Det är så här jag är nu, sägerhon.

Den effektiva yrkesmänniskan har haft några tuffaår och är tacksam över dem.

Hon har kommit till nya insikter.

Och nu har hon satt punkt för ett långt yrkeslivoch en lång möbelhandlartradition.

Hon var bara 15 år när hon började jobba isin fars möbelaffär. Blott 23 år gammal blev honSveriges yngsta kvinnliga möbelhandlare.

Det var hennes föräldrar Karin och Harry som startadeföretaget, först hemma i bostaden. På den tidenarbetade pappa på slakteri och mamma stoppade madrasserhemma. När de skulle köpa möbler till sig självabeställde de hem kataloger och började sedan säljamöbler från bostaden.

Av Mariannes morfar fick de låna ett magasin därde kunde ha försäljningen.

Till slut behövde de en riktig butik och pappan grävdesjälv grunden för hand och forslade bort massorna ien gammal skottkärra. Det var 1946 och 1947 stod huset klartdär Lindhs möbelhus än i dag finns. Under årenhar man byggt ut, allt efter behov.

Föräldrarna skildes och mamma Karin flyttade försttill Västerås där hon blev butikschef fören möbelaffär. Därefter öppnade hon en egeti Hallstahammar där Mariannes bror Kurt arbetade och tillslut tog över.

Marianne stannade i Valbo med pappa. Hon började i butikennär hon blev skoltrött och efter att både ha gåttkurser och arbetat i möbelaffär i Stockholm återvändehon till Valbo och blev sin egen möbelhandlare. Men nu harhon sålt. Den 1 mars övertogs Lindhs Möbelhusi Valbo av Mio, som fortsätter att driva affären medsamma gamla trogna personal.

Och för Marianne väntar ett nytt liv.

- Jag är öppen för allt, säger hon.

Det är något alldeles speciellt med Mariannes blick.Och hon ger själv förklaringen:

- Jag har gått igenom en kris. Jag har varit sjuk ochjag har blivit frisk. Det är som en gåva att kommatillbaka och se livet med andra ögon, att möta människorpå ett annat sätt. Att se naturen på nytt. Nukan jag sätta mig på altanen och se på fåglar,på himlen, träden. Och jag har gått med i Gävlefågelklubb. Det skulle jag aldrig ha gjort tidigare.

Mariannes intresse för fåglar väcktes närhon la märke till en hackspett som satt på andra sidanbäcken. Hon fick för sig att det var den sällsynta,vitryggade hackspetten.

När hon fyllde 55 år fick hon både fågelböckeroch fågelmusik. Och nu vet hon att det är den vanligahackspetten som håller till hemma hos henne. Hon skrattargott åt den insikten.

Marianne tar fram en väl läst bok, "Vinden ärmin mor" av indianen och shamanen Bear Heart och Molly Larkin.Tre citat har hon fastnat för:

"Var tacksam för alla de svåra händelsernai livet för du kan lära dig något av var och enav dem."

Det är sanningens ord för Marianne.

- Jag tänker på ordspråket och tänkerockså att många människor, vänner och bekanta,som blir rädda när någon blir sjuk. De ärrädda för att störa. Men det är inte såfarligt. Det är på samma sätt när någonnära anhörig avlider att många blir räddaatt närma sig. Men det kan man visst göra. Någraringde mig regelbundet när jag var sjuk, och det ärjag tacksam för.

Hur länge var du sjuk?

- Jag kan inte komma ihåg exakt. Det var enlång resa innan jag accepterade att jag var sjuk, kansketvå år.

Jag har ett annat ordspråk ur samma bok: "Om vi skamisslyckas är det bättre att misslyckas medan man försökerhellre än att bara ge upp."

Det gäller att våga göra nya saker. Görman något fel så är det inte hela världen.Alla gör ju fel. Till exempel när det kommer nya sakersom datorer på jobbet. Många säger "jag kan inte."Mitt eget ordspråk i den situationen är att man intekan ta ut något negativt i förskott, för oftagår det väldigt bra. Man kan inte säga, "jag kaninte", förrän man har prövat. Att prova, det stärkeren människa tycker jag.

Du har ett tredje ordspråk också.

- "Att be handlar inte om att följa ritualer, att göraallt rätt, utan hur vi känner oss inombords. Hur vårahjärtan känner samhörighet, hur vi lever. Det ärdet som kallas att gå den andliga vägen."

Gör du något rent praktiskt?

- Jag har i fyra år arbetat som frivillig påhärbärget i Gävle, kanske två gångeri månaden, ibland oftare, ibland mer sällan. Jag lästei tidningen att de sökte frivilliga så jag åktedit och knackade på.

I samband med det har jag kommit i kontakt med sinnesrogudstjänster.Där vågar man vara sig själv och där kandu krama någon du inte känner, eller hålla någoni hand under bönen. Det tycker jag är andlighet. Detbehöver inte betyda att gå i kyrkan. Men när manlägger sig på kvällen kan man tacka för dagen.

Det känns som om du har gjort en resa?

- Ja, jag förstår att du känner det,för jag känner det själv. Jag har också gåtti terapi hos Marja-Leena Åberg, en härlig och fin kvinna.Jag lärde mig att förstå mig själv. Att inteha så bråttom jämt. Att lyssna på andra.Jag har förstått min uppväxt, min barndom. Jaghar alltid arbetat väldigt mycket. Det har ibland gåtti första hand när det finns så mycket annat somborde ha gått först som mina barn Anders och Karin.

Du drev ditt företag med stor framgång.

- Ja, först tillsammans med min bror Kurt, somjag köpte ut efter ett par år. Då var jag denyngsta, kvinnliga möbelhandlaren i Sverige. Det var en mansdomineradvärld.

Du engagerade dig också i Mio.

- I slutet på 70-talet kom jag med i Mios produktrådoch det höll jag på med tills jag blev sjuk. Jag harockså suttit i Mios styrelse i många år ochäven i styrelsen för företag här i Gävle.Mio är egentligen möbelhandlarnas inköpsorganisation.I dag äger Mio själv ett antal butiker och de köptemin butik den 1 mars.

Hur känns det?

- Jag har blandade känslor. Men på ettsätt var jag mentalt förberedd på att det skulleske. Jag har jobbat hårt och det har varit många timmar.Sammanfattningsvis känns det skönt att få göranågot annat.

Dina barn var inte intresserade av att ta över?

- Jag har varit väldigt tydlig att de självaska välja sina liv. Det kan inte jag göra åt dem.De har båda jobbat i butiken men valt att gå andravägar. Båda bor nu i Stockholm. Karin läser litteraturhistoriaför att bli gymnasielärare. Anders jobbar i en möbelaffäri Stockholm men vill bli sjukgymnast.

Men för dig var det rätt val att bli möbelhandlare?

- Ja, jag trivdes väldigt bra med mitt arbete.Jag blev nog född till möbelhandlare.

Vad betydde det för dig att sitta med i produktrådet?

- Det var spännande. Rätt element förmig. Och det var bra för affären. Jag har kunnat haframförhållning hela tiden eftersom jag vetat vad somkommer i sortimentet. Jag har kunnat välja mina egna inköpså att det har blivit rätt mixat.

Miljön är viktig för dig?

- Ja, miljön har alltid varit nära förmig. Att bo på landet tycker jag är en gåva.Helst skulle jag vilja bo vid havet. Jag har en väldigt starkdragning till havet och åker ofta ut till Bönan. Detär något starkt, kraftfullt och ändå väldigtrogivande samtidigt som havet kan vara rasande.

Du har också fått pris för ditt miljötänkande.

- Jag var med om att ta fram en säng med renanaturmaterial och den fick vi miljöpris för.

Det är vad Hästens sängar rider högtpå.

- Dom har alltid jobbat med naturmaterial i sinasängar. Nu har dom också blivit jättebra påmarknadsföring. Jag sover själv i en säng frånHästens. Men jag har haft Dux-sängar också. Detär också bra sängar.

Och Mios?

- Dom är också bra.

Och Ikeas?

- Också bra sängar. Det är inte sålätt för en kund att välja säng. Det ärsvårt att veta vad som passar både personen och plånboken.Jag tycker att man ska känna sig för, gå tillaffären två tre gånger. Och ta av sig ytterklädernanär man provar säng så att man får närkontakt.Det går inte att bara sätta sig eller köra knäti sängen. Så kan man inte prova.

Lägger folk ner mer pengar på sängarnu för tiden?

- Ja, förr kunde man sälja en sängför 900 kronor. I dag är det lätt att säljaen för 6 000 kronor och det finns de som betalar 25 000 kronorför en säng. Vi har nog påverkats av marknadsföringen.Butikernas försäljare har också blivit bådemer medvetna och mer utbildade. Och en säng har man i 20år. Då är det inte konstigt att den fårkosta.

Vad har varit roligast i ditt jobb?

- Möten med alla kunder. Mio har gett mig väldigtmycket. Och att jobba med en härlig personal har varit mycketgivande. Jag har alltid haft bra personal som stannat längeoch blivit sammansvetsade.

Du har varit en bra chef?

- Ja, det tror jag. Det enda jag kan se i dag äratt jag har varit konflikträdd tidigare. Det är jaginte i dag. Nu tar jag itu med problem och sånt som intekänns bra.

Vet du vad som utlöste din kris?

- Ja, det vet jag. Dels ett trauma som jag var medom, dels arbetade jag väldigt mycket en längre tid.Det blev för mycket. Men jag var väldigt seg och villeinte inse att jag hade problem. Men jag fick huvudvärk, sovdåligt, åt dåligt, var trött och glömdesaker. I dag kan jag räkna upp många tecken påatt jag var på väg att bli utbränd men det varKerstin, som jag jobbade tillsammans med, som sa åt migatt nu går det inte längre. Nu åker vi ivägoch beställer tid.

Så det var personalen som tog hand om dig?

- Kerstin och jag har alltid stått varann väldigtnära och hon har jobbat som butikschef när jag varitborta. Det var inget konstigt att hon sa ifrån. Och detvar inget negativt att vara sjuk. Under den här periodenmötte jag en sjuksköterska på Valbo hälsocentral,en vikarie under sommaren. Jag skulle lämna prover och berättadeatt jag var utbränd. Det är bra, sa hon. Det var svårtatt förstå då. I dag förstår jag det.

Du har fått tid att se ditt liv på nytt?

- Ja, att se det på ett annat sätt. Attse livet som en gåva. Alla föds vi och alla dörvi. Det viktiga är att göra något bra av det somär emellan. Och jag känner mig nöjd med mig självoch med det arbete jag gjort som företagare. Jag var bradå men i dag är jag en bättre människa. Jaghar jobbat på det.

Vad är viktigt i ditt liv i dag?

- Att få vakna varje morgon och vara frisk.Att få ha min älsklingsbror och hans familj som grannar.Att min 91-åriga far fortfarande får leva. Nu kanskejag halkar ut åt sidan. Men jag tycker det är viktigtatt tänka på de fyra elementen, jorden vi gårpå, luften vi andas, vattnet vi dricker och elden föratt få värme.

Du har engagerat dig på Island. Hur gick dettill?

Mer läsning

Annons