Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Linda bjöd på brett utbud

Sångerskan och violinisten Linda Berving presenterade en omväxlande konsert på Gävle Teater. Det gjorde hon med hjälp av sin grupp med gitarristen Johan Hägglund, basisten Nils Palm och trumslagaren Olle Tjern. Gästspelade gjorde den unge trumpetaren Björn Atle Anfinsen som svarade för några inhopp som biträdande skådis.

Annons

Gästade gjorde även cirkusartisten Anneli De Wahl vars akrobatik flätades in bredvid Lindas akt. Ett mycket uppskattat inslag som gick hem hos publiken som var utplacerad på teaterns scen vilket skapade en intim stämning.

Konserten hade spännvidd och kontrastrika inslag. Linda med rötter i Skutskär har en gedigen bakgrund och har utbildat sig i Göteborg och London. I London studerade hon opera i tre år. Hon har även arbetat i Portugal. Med tiden har hennes repertoar breddas betydligt där också jazzen fått plats.

Linda hade gjort ett enormt jobb med sin egenproducerade föreställning kallad Palladium. Namnet appellerar till familjen Bervings mytomspunna biograf i Skutskär. En liten intressant fotoutställning hade också placerats i teaterns foajé där man kunde följa ett stycke lokal filmhistoria.

Mycket drivet presterade Linda melodier som en gång i tiden varit örhängen på fyrtio-femtiotalet med tillägg av fyra melodier av Linda och Johan Hägglund. Speciellt fäste jag mig vid Peggy Lees hit "Black Coffee", Edith Piafs scoop "La vice en Rose" och Julle Stynes "Diamonds are a Girls best friend". Men några gånger blev hennes agerande överstyrt vilket var synd. Ett flitigare användande av fiolen hade jag väntat mig. Repertoaren var välavvägd med flera toppar. Trumpetaren och flygelhornspelaren Björn Atle Anfinsens fortsättning skall bli intressant att följa.

Sammanfattning, en föreställning som genom Linda blev det en minnesvärd upplevelse.

Göran Olson