Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lisa affischerar som hon vill

Annons

Bilderna här är översållade av text. Varje tomrum fyllt och texten bildar bilder, mönster. I ett verk med ett gäng affischer är texten själva huvudsaken, liksom mer än bara budskapet. Men hur är det i de övriga verken? Är de mer målningar än text? Tekniken är ju akrylfärg på duk i flera fall. Här finns också akvareller.

Men det jag ser är texten. Har det någon betydelse, vad man kallar bilderna?

Jag går omkring och tittar, Nej, jag går omkring och läser. Läser och läser. Även om, det ska jag erkänna, helst gör det i bok.

Var sak på sin plats.

Men mycket är tänkvärt. Tonfallet kärvt ironiskt, sentenser liksom utslängda på trots, Prövande också, sökande.

”Jättesnäll i onödan”, kan det stå.

Eller: ”Alla är inte som du. Men bäst att anta att de är nästan som du”.

”Fördomar som slår in är lika sanning”. ”Det blir alltid bäst som det blev”. Lite milt kanske.

Mer kärv, rakt på sak är den här: ”Avrätta alla för säkerhets skull”.

”Säg förlåt för helvete”, är ju nästan brutal.

Ja, så där går jag omkring och läser, grunnar och grubblar. Kanske skulle det ges ut som serier, tänker jag. Det har Lisa Jonasson också gjort. I egen regi, helt på egen hand. Inte i ett förlags albumutgivning.

Längst in hänger de där affischerna. De är i färgerna mycket tilltalande med klara, avgränsade färgfält. Budskapet, texten ropas ut i stor och omväxlande stil. Det är mycket slagkraftigt, övertänkt och klatschigt. Uppfordrande:

”Det som är sorgligt med mig. är sorgligt med samhället”.

”Den som tvekar dör”.

Eller min favorit: ”De styva bröstvårtorna beror på att en iskall vind drar genom hjärtat”.

”God svenska är sexigt” är ju kul, men kanske inte riktigt sant.

Och hur, eller var. man ska placera ”den kloka flickan säger bara självklarheter”, vet jag inte riktigt. Desto enklare med ”Vägra parmiddag!” . Och att ”tjejer och negrer är snygga” vet ju alla.

Den här avdelningen med affischer bredvid den smarta ”Say the obvious” i textil känns som utställningens tyngdpunkt, häftigare och tydligare än de mer eftertänksamt mildare akrylerna på duk

Här affischerar Lisa Jonasson sitt budskap för fullt och fullt ut.