Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Lisa Magnusson: Aborttrenden måste stoppas

I snart femtio år har svenska kvinnor haft fri rätt till abort. Hela tiden har vi varit tvungna att vakta den rätten noga – kanske nu mer än någonsin.

Motståndarna skriker inte längre om mord. De har slutat köra genom Almedalsveckans folkhav i lastbilar som tapetserats med närbilder på blodiga foster. Det var flera år sedan de ansträngde sig för att förbjuda abort rakt av. Istället försöker de lirka upp lagens lås genom prat om samvetsfrihet.

Begreppet samvetsfrihet kommer ursprungligen från FN:s och EU:s konventioner om mänskliga rättigheter, och slår fast att alla har rätt att leva i enlighet med sina religiösa och moraliska principer.

Abortmotståndarna glömmer dock nämna att denna samvetsfrihet är underordnad allt "som är föreskrivet i lag och som i ett demokratiskt samhälle är nödvändigt med hänsyn till den allmänna säkerheten eller till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter".

Det vill säga: Varje människa är i sin fulla rätt att exempelvis anse att livet börjar vid befruktningsögonblicket, och att det därefter är heligt. Men vi ska också vara på det klara med att detta är en moralisk övertygelse, och inte en medicinsk. Den kan inte tillåtas gå ut över andra människors rättigheter och hälsa.

Ändå sker det. För varenda land som blandat in samvetsfrihet i lagstiftningen har skapat en glidning som i praktiken gjort det svårare, ofta rent omöjligt, att göra abort.

Runtom Europa vägrar apotekare lämna ut dagen efter-piller. Läkare vägrar skriva ut remisser, ambulansförare vägrar köra till kvinnokliniker. Så urholkas kvinnors rättigheter. I Polen diskuterar politikerna nu ett totalförbud, det vill säga även för kvinnor som blivit våldtagna eller riskerar att dö om de fullföljer en graviditet.

Till Sverige anlände trenden för två år sedan, via en blivande barnmorska som åberopade sin samvetsfrihet för att slippa medverka till abortrelaterad vård. Jönköpings lasarett anställde henne inte. Det skulle ju innebära en person mindre som var beredd att hålla handen på den kvinna som fattat ett svårt beslut om ett barn som inte ska bli. En person mindre att torka hennes tårar, hjälpa henne in på toaletten.

Men barnmorskan tog strid för sin sak, och numera är hon de svenska abortmotståndarnas affischflicka och hjältinna. Debattboken Frihet till samvete, som kom ut på Timbro förlag häromveckan, jämställer henne med en polis som vägrar att tvångsutvisa flyktingbarn.

Som om ett befruktat ägg hade samma värde som ett befintligt barn. Som om det till och med har större värde än kvinnorna som bär på det. För det är ju det abortmotstånd handlar om, i praktiken.

Att vara emot abort är att säga att de växande cellernas rätt att utvecklas till en människa övertrumfar en kvinnas rätt att inte i nio månaders tid låta ett embryo utvecklas till ett barn som hon sedan måste föda fram.

Om de där organisationerna som säger sig värna familjen verkligen brytt sig hade de förstås satsat på att i stället hjälpa alla de små bebisar som kommer till världen trots usla omständigheter. Men det gör de inte. Anledningen till det är att det i själva verket är en tom princip de strider för. Inte människovärdet. Inte det verkliga livet.