Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Magnus är inte rädd för att ta i

Han har tävlat på platser dit de flesta inte ens kommer på semester. Han har cyklat vidare efter krascher i hastigheter som skulle få motorcyklister att ligga kvar.

Annons

Egentligen var det inte cykling som var hans första val, när han var sju år började han med orientering. Men när han var 23 år började han få problem med hälsenorna och sökte efter en alternativ träningsform som kunde avlasta kroppen.

– Jag fick problem med hälsenorna och funderade på en alternativ träning och då blev det cykling och eftersom att jag trivs i skogen, så då blev det mountainbike, säger Magnus Palmberg.

Det gick bra ganska snabbt, han hade grundfysiken från orienteringen och det var bara i stort sätt tekniken som behövde tränas in. Det började sedan gå väldigt bra och 2002 vann han sitt första av tre SM-guld. Men det som han värderar högst är guldmedaljen från SM i Falun 2009.

– Jag hade haft uppehåll, vi byggde hus 2007. När jag satte i gång under våren 2009 gick det helt okej, men det var inte så att jag vann många tävlingar. Men SM tog jag hem på taktik, berättar han.

Men efter guldet var det dags att lägga om prioriteringarna. Magnus berättar att hans fru Kattis, som han träffade för tio år sedan, har varit ett stort stöd under tävlingsåren och backat upp honom hela tiden. Så efter guldet 2009 var det dags att trappa ner och fokusera på familjen.

När man hör Magnus prata om familjens husbygge och hur de gjorde det själva, märker man att det finns beröringspunkter med cyklingen.

– Jag ser inte mig själv som tävlingsinriktad. Men när jag sätter igång med någonting, så växer hornen ut, då ger jag mig inte. Jag är envis och inte rädd för att ta i. Det kände jag även när jag byggde, kraften fanns där.

Den envishet som tog honom till elitnivå inom cross country-cykling har också lett till att han har fått se några av världens vackraste platser. Men också att vara med om riktiga skräckögonblick, som den gången han tävlade i Portugal. På slutspurten kom han i en kurva och cyklade mellan kravallstaket och en annan cyklist. I en hastighet av 50 kilometer i timmen blev han prejad rakt in i staketet.

– Det var bara att hoppas på det bästa och ta emot sig så bra som möjligt. Men jag kom ändå trea i det loppet, berättar han.

Vistelsen i Portugal kom sig lite av en slump. Han och några kamrater var på träningsläger i Spanien och träffade portugisiska tävlingscyklister som frågade om de inte skulle komma över och ställa upp i en tävling. De tackade ja och några dagar senare stod Magnus högst upp på prispallen i Portugal.

– De blev helt galna när jag vann, vi åkte direkt till en restaurang och firade. Jag åt middag i mina cykelkläder.

Nu för tiden har elitcyklingen fått ge vika för familjelivet. Men både han och Kattis gillar att vara ute i naturen. Magnus berättar att det är kul att vara med och se hur sönerna utvecklas. Eftersom att de bor precis vid Storsjön är de ofta ute med båten på sommaren. Vintertid är det fjällen som gäller.

Men han har inte helt kunnat lägga cykeln på hyllan. Nyligen har han tillsammans med några kompisar startat upp en cykelförgrening i den gamla orienteringsklubben OK Hammaren. De är med och arrangerar tävlingar då och då och Magnus berättar att de förhoppningsvis kan ordna ungdomsträningar i framtiden.