Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Majs Keller berättar om arbetet med Gävleborg Pride 2016

Förra veckan kunde Gefle Dagblad berätta att planer finns på att arrangera en Pridefestival i Gävle i september 2016. Nu har förberedelserna kommit lite längre, och saker och ting börjar ta form. GD:s Christina Smedbakken har träffat Majs Keller, en av initiativtagarna bakom projektet.

Från början är Majs Keller klubb- och festarrangör, men har under årens lopp även engagerat sig en hel del i olika Pride-sammanhang. Jag börjar vår pratstund med att fråga vilket pronomen Majs föredrar i tidningstexten, och får då svaret:

– Jag vill vara människa, helt enkelt. För vissa är det viktigt med benämningar, men för mig är det inte det. Jag känner mig som en människa, vilken som helst. En av de viktigaste sakerna med Pride är att visa att man inte behöver dela in varandra i fack.

– Sedan nyheten kom ut har responsen har varit över all förväntan, och även oväntade personer har hört av sig. Då känns det att man gör rätt och att man når ut till dem som behöver det. Den senaste veckan har varit jättebra, och du är den första jag träffar om det här för jag ville att det skulle kännas helt rätt.

Majs berättar att vissa tycker att de är tidigt ute, men vet att blir det för kort varsel är risken stor att folk redan är uppbokade eller inte har tid.

– Nu kan alla boka in sig i god tid. Skola, landsting och företag hinner jobba med utbildning om HBTQ inför festivalen. Själva Pride blir en stor fest som samlar allt under några dagar, men det är viktigt att även jobba med ämnena kontinuerligt.

Majs ser positivt på Gävle som HBTQ-stad.

– Jag blir alltid glad när jag kommer hit. Och med lätta medel kan man öka intresset för staden för HBTQ-personer genom att t.ex. hänga upp en Pride-flagga. Nu när vi är ute i god tid hinner folk planera hur de ska engagera sig.

Ännu är projektet i startgroparna, och mycket ska göras. Föreläsare och artister har börjat bokas, och en officiell Pride-låt är på gång från en ännu hemlig, lokalt förankrad låtskrivare.

– Nästa del i arbetet är att sätta ihop en arbetsgrupp och fördela ansvarsområden, sedan börjar vi bjuda in organisationer. Som det ser ut i nuläget har vi inte börjat samarbeta med någon organisation än, men alla som vill är välkomna. Det är jätteroligt när folk har egna idéer och tar egna initiativ.

RFSL Gävleborg bjöds in i ett tidigt skede, berättar Majs, och den inbjudan står kvar.

– Men Pride Gävleborg arrangeras inte av RSFL, vare sig Gävleborg eller Hälsingland. Jag engagerar mig som privatperson, och inte i egenskap av representant för RFSL. Ingen äger Pride. Vi är en ideell förening med folk från både Gävle och Söderhamn, men själva huvudgruppen består av Gävlebor. Nu blir det här lite av ett prövoår, och det som inte funkar nu gör vi bättre nästa gång.

Konferencier för arrangemanget är redan bestämd: ståuppkomikern Anna Siekas, som själv hörde av sig. Majs avslöjar dessutom att en av föreläsarna blir KD:s Maria Hansson Nielsen, tidigare driven homofob, numera transaktivist.

– Det kommer att vara stort fokus på transfrågor, som annars tyvärr är ganska osynliga. Vi har även en dialog med RSMH, eftersom många HBTQ-personer mår psykiskt dåligt och det är viktigt att lyfta.

Andra saker som är på gång är en dialog med Mackmyra om en speciell Pride-whisky, samt planer på ett Pride-magasin som lyfter lokala initiativ med HBTQ-anknytning. Just nu letar de reklambyråer att samarbeta med. Under Pride 2016 kommer de även bland annat att arrangera "Pride på stan", "Pridehouse", Pridefester och parad - och de planerar även en Regnbågsmässa.

– Alla känner sig inte välkomna i kyrkan, och då är det bra med en mässa där alla välkomnas och prästen står för allas lika värde. I Karlshamn fyllde vi hela kyrkan under en sådan tillställning en gång.

Majs påpekar dock att även om det ser roligt ut att arrangera Pride, så är det mycket jobb bakom kulisserna.

– Jag har aldrig gråtit så mycket som när jag jobbat med Pride, men känslan efteråt gör att det är värt det. Vi tjänar inget på det här. Pride är inget man blir rik på och ofta måste pengarna tas ur egen ficka. Det man tjänar är kunskap och erfarenhet. Det är inte för min egen skull jag gör Pride, och jag gör det inte ensam. Det står många bakom och jag kan bara ge råd och stöd i arbetet. Det är inte jag som gör det här, det är vi, och det är jätteviktigt, avslutar Majs.