Annons
Vidare till gd.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Många grupper exkluderas från populärkulturen: "Det är inte en tillfällighet, det är ett mönster"

Artikel 19 av 21
Gävle Pride 2016
Visa alla artiklar

Under fredagen hölls föredraget "Finns även jag?" av Frida Holmberg på Kulturhuset. Föredraget handlade om normer inom populärkulturen och hur vissa grupper sällan eller aldrig får synas i film, spel och serier.

–Om man tittar på de hundra mest populära filmerna under 2014 var alla huvudpersonerna heterosexuella och bara 21 av filmerna hade en kvinnlig huvudperson. Och då hade många av dem också en manlig huvudroll vid sidan av, säger föreläsaren Frida Holmberg och berättar vidare att de nominerade skådespelarna under Oscarsgalan i år alla var vita.

–Det är ingen tillfällighet, det är ett mönster och det upprepas i stort sett varje år, säger hon.

Föreläsningen "Finns även jag?" handlar om just normer och strukturer inom film, spel och andra populärkulturella områden. Frida Holmberg pekar ut hur visas grupper återkommande och ofta konsekvent utesluts från att synas i popkulturen. Det handlar inte bara om kön utan även om sexuell läggning, könsidentitet, etnicitet och funktionsvariation.

Hon förklarar hur detta påverkar bilden mottagaren (tittaren, läsaren, spelaren) får av verkligheten. Både medlemmar ur den grupp som får synas mycket på film och i spel och de som knappt får synas alls påverkas av deras beskrivning av verkligheten.

–Om man ser alla stereotyper vi utsätts för dagligen är det inte konstigt att människor, till och med medlemmar ur utsatta grupper, börjar tro att den bilden är representativ. Att det är det som syns på film som är normalt och att de stereotypa bilderna av utsatta grupper stämmer, säger Frida Holmberg.

Hon diskuterar vidare hur icke-normativa uttryck rensats bort ur popkultur även historiskt. Karaktärer som avviker från det som anses vara normativt görs ofta om så att de bättre passar normen. Frida Holmberg förklarar att film- och spelskapare ofta vänder sig till en vit, heterosexuell publik och att det formar hur andra grupper tillåts att utmålas i popkulturen, vid de tillfällen där de alls ges utrymme.

–Till exempel homosexuella relationer kan antydas i en film, men aldrig tillåtas gå så långt att det riskerar att göra heterosexuella tittare obehagliga till mods. Sådana nästan-representioner är nästan det bästa man kan få tag på, säger hon.

Hon pratar även om begreppet "whitewashing", en term som syftar på filmindustrins återkommande tendens att använda vita skådespelare till rollkaraktärer som från början inte var vita. Här bryter en deltagare ur publiken in:

–Ja, då anses det som okej. Men när det görs åt andra hållet, att en vit karaktär görs om och spelas av en icke-vit skådespelare, då blir folk jättearga och det blir reaktioner direkt.

Frida Holmberg menar att fenomenet fanfiction (en sorts berättelse där fans till spel, filmer och serier använder befintliga karaktärer men själva hittar på handlingen) är en reaktion på detta. Ofta inenhåller fanfiction-berättelser samkönade kärleksrelationer mellan karaktärer som i originalhandlingen utmålas som heterosexuella.

–Fankulturen kompenserar för all världens heteronormativitet genom att skapa egna berättelser, säger Frida Holmberg.

Vilka som får synas i popkulturen, och hur de får synas, menar Frida Holmberg formar hur vi tänker kring verkligheten och oss själva. Speciellt barn som växer upp menar hon påverkas av vilka som får synas i till exempel barnprogram. Hon påpekar att representationen blivit bättre med åren, men påpekar att det fortfarande uppstår stort motstånd när tidigare osynliga grupper ges allt mer plats inom film och tv-spel. Som exempel tar hon den nya filmatiseringen av "Ghostbusters" som mötte starkt motstånd innan den ens kommit ut - med anledning av att huvudkaraktärerna i den nya versionen är kvinnor.

–Anledningen till att normativa personer ofta känner ett hat när det kommer fler karaktärer som representerar andra typer av människor är att de känner att det då blir mindre av kakan kvar till dem själva. Är man van att få hela representationskakan själv och inte har förmåga till analys eller att se från andras perspektiv kan det leda till avsky, säger Frida Holmberg.

Hon menar att möjligheten att se sig själv representerad i popkulturen är en rättighet som normativa människor aldrig behöver fundera över, men som många andra grupper är förvägrade.

–Popkulturen formas av samhället och om samhället blir mer inkluderande kommer popkulturen att följa efter, säger Frida Holmberg.