Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Marcus cyklade sig tillbaka till livet

I en skarp högerkurva på Årsundavägen lurade Marcus Ramquist döden för nio år sedan. Med skador på hjärnan överlevde han bilolyckan och tränade sig tillbaka.

Annons

Lite oväntat väckte just balanssvårigheterna ett intresse för cykelsporten. Nästa fredag cyklar han den 30 mil långa Vätternrundan för andra gången.

Marcus borde inte ha överlevt den där natten. Det tyckte i alla fall inte läkarna som var nära att dödförklara honom på akutmottagningen i Gävle. Kollisionen med trädet vid den krokiga vägen mellan Årsunda och Sandviken hade varit våldsam. Marcus berättar att han brukade köra för fort och sällan använde bilbältet.

– Jag hittades livlös 20 meter in i skogen. Troligtvis hade jag kastats ur bilen när den slog runt, men ingen vet med säkerhet. Själv minns jag ingenting, säger Marcus.

Månaderna före och efter olyckan är raderade ur Marcus minne. Hans återberättelse bygger på familjens och vännernas ord. Om hur han opererades i hjärnan i på Akademiska sjukhuset i Uppsala innan han åter togs till Gävle för att påbörja vägen tillbaka. Videoinspelningen från tiden intygar hans frånvarande tillstånd under rehabiliteringspassen i Falun. Bilder syns på en 19-årig pojke som behöver hjälp med att hålla upp sitt eget huvud.

– En läkare sa att jag kanske aldrig skulle komma ur rullstolen. Men jag hatade den och visste att om jag ville så kunde jag, säger Marcus.

Nio år senare har pojken förvandlats till en ung man. Marcus bor ensam i en tvårummare vid Norra idrottsplatsen i Sandviken och är precis så självständig som han vill vara. Han är livsglad och ler nästan hela tiden när han pratar.

– Jag tänker inte så mycket på olyckan. Vissa saker har ju blivit bättre. Jag är mer social och mycket gladare nu.

Träning och åter träning har tagit Marcus dit han är i dag. Ett knappt år efter olyckan kunde han lämna dagvården vid Sandvikens sjukhus. Men träningen fortsatte han på egen hand. Inte för att han var tvungen utan för att han ville.

– Träningen har blivit en del av mitt liv. Förut spelade jag mest dator och åt mycket skräpmat. Nu tar jag hand om min kropp.

Men vissa träningsformer är omöjliga till följd av skadorna på hjärnan. Balansproblemen och svårigheterna med kroppskoordinationen medför att han har svårt att springa. Till en början fick därför Marcus nöja sig med styrketräning i olika former. Men han hittade snart det träningsredskap som kunde ge honom den utomhusträning som han hade saknat. En gammal damcykel.

– Cyklingen ger inte samma problem. Ibland är det lite svårt att starta och stanna, men framåtrörelsen hjälper mig att hålla balansen.

Dampirran byttes snart mot en tävlingscykel med utrustning som utökats genom åren. I träningssyfte har Marcus setts trampa runt Storsjön flera gånger i veckan. Förra sommaren tog han steget och började tävla när han ställde upp i både Vätternrundan och den lokala Gästrikerundan.

– Jag är en tävlingsmänniska som gillar att testa mina gränser och se vad min träning ger mig. Ett längre tävlingslopp för mig är som en maratonlöpning i Stockholm för de som kan springa.

På fredag i nästa vecka är det dags för hans andra Vätternrunda. En kvart innan dygnet blir lördag kommer han att stå på startlinjen i Motala.

– Sist tog loppet drygt 13 timmar. Inne i mitt huvud slår jag den tiden men frågan är om kroppen orkar. I mål ska jag i alla fall ta mig. Det är ett som är säkert, avslutar Marcus Ramquist.