Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Marie & Marianne

Annons

Säsongens sista (och fullsatta) musiksoppa gästas av sångerskan, låtskrivaren, inspiratören, pedagogen med mera Marie Bergman och gitarristen Lasse Englund, make och medmusikant sedan 30 år. Marie har uppträtt i hela 40, började på musikpråmen Storken hos Cornelis och Fred Åkerström. Så Putte Wikmans band och Family Four innan hon blev solo 1974. Många skivor, många turnéer, vinst i tre melodifestivaler, gästprofessur i sång i Århus, kursverksamhet.

Trots att jag i slutet av 70-talet spelade sönder hennes andra soloLP – Närma mig – är detta första gången jag hör henne live. Extra spännande, alltså.

Största delen av konserten består av låtar från CD:n Det liv du får, som släpps snart. Mest egna låtar på svenska, lite annat. Först ett par låtar från förr, Brevet och Varje människa bär en historia.

Marie hör till de sångerskor som, i likhet med den några år äldre Marianne Faithful, bara blivit bättre med åren. Hon sjunger med stark närvaro, stor uttryckskraft och ivrig värme. Rösten är levande och klar med stor, tung botten. Man bara måste lyssna, till sången såväl som till det generösa, fantasifullt vindlande mellansnacket.

I sitt låtskrivande hämtar hon inspiration från många håll, gemensamt är det mänskliga och livsbejakande. Leonardo da Vinci skrev i sin dagbok om hur han reste på sin drömsjäl för att hämta mod och inspiration. Ur detta en sång om själens mysterier, vacker med rockstuk i ett akustiskt gitarrkomp som bara flödar, här och konserten igenom. Skilda ting som rovfåglars vilda rop, Susanne Ostens teater för bebisar och funderingar kring klang, resonans och molekylers minnen blir till musikalisk helhet i Himlen, där svävande slidespel av Lasse bidrar till lyftet. Enda covern, Plura Jonssons klassiker Kärlekens tunga, sjunger hon naket och lite hest så jag ryser.

Gunnar Ekelöfs lyrik är med när Marie reser på drömsjälen. Av honom har hon lärt att mod är att bära sin sårbarhet och modigt har hon tonsatt hans dikt Envoi, med tillstånd omdöpt till Mareld. Först läser hon dikten, sjunger den sedan i en melodi som lyfter texten, gör den till sång så självklart och jag är nog inte ensam om att bli djupt berörd.

Trots att lunchtimmen tar slut och några måste gå får vi ett par extranummer: Änglar finns de?, inspirerad av den israeliske författaren Amos Oz och fina kärlekssången Guld.